Jump to content
Sign in to follow this  
Elk

Erfarenheter av rollspel i dina egna hemtrakter?

Recommended Posts

Hej

En sak jag funderat över är det här med rollspel som utspelar sig i vår värld och på platser som är bekanta för spelarna men kanske inte nödvändigtvis rollpsersonerna. Exempelvis så spelade jag ett mycket roligt CoC äventyr som utspelade sig i Lund 1941 vilket var ganska roligt med tanke på att vi satt i Lund och spelade. Likaså har jag varit spelledare för äventyr som utspelat sig på Aspö utanför Karlskrona men då har Aspö varit som innsmouth.

Vad har ni för erfarenheter av att rollspela i miljöer som är bekanta för er som spelare? Har någon gång varit i er hemstad i nutid och kanske träffat er själv? Hur funkar det när spelarna vet mer än SL om en plats osv?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag kan tänka mig att skräck fungerar bra, som ni beskriver. Jag och några kamrater spelade Mutant Chronicles i ett framtida Jönköping där Bauhaus hade slagit upp ett högkvarter, det blev inge bra. I det fallet bidrog verklighetsanknytningen till att framhäva fantasiaspekterna snarare än de gemensamma nämnare framtidsstaden hade med vår egen och det kändes just som, ja, fantasi.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Just skräck och liknande genrer är nog de som passar bäst. Just mutant är jag inte bekant med, förutom det jag läst här på forumet, och då har jag fått bilden av det är en postapoc-miljö?

Postapoc tror jag skulle kunna vara riktigt stämningsfullt, om man som SL hintar om det, och inte ger en definitiv bild av vad som händer, kanske droppar lite hints, och sedan drar det som en reveal när spelarna åker därifrån, och så ser de en skylt där stadsnamnet står, om de inte listat ut det redan. Att gå igenom ruinerna av Stockholm, eller Göteborg, eller vad man nu bor, och läsa gatuskyltarna, se affärerna, och höra beskrivningar av bekanta gator tills man kopplar var man faktiskt är någonstans skulle, om det gjordes rätt, kunna vara väldigt stämningsfullt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Skräck kan dra fördel av antingen okunskap om en miljö, eller kunskap om samma miljö som ställs på ända (Vad menar du med att Rockbaren ägs av vampyrer?!). Har utforskat min hemstad i flera spel, både i ironiska och humoristiska sammanhang och i mer seriösa scenarion och kampanjer.

Postapokalyps i miljöer spelarna känner igen kan bli grymt effektfullt, tänk bara på Apornas Planet - först när Frihetsgudinnan sticker fram ur sanden kan man känna igen sig och slås av den fulla vidden av det som hänt. Men det är ju ett stilgrepp som passar sig allra bäst just som slutkläm, något man förstärker en uppbyggd stämning med (eller använder för att ge stämningen en ny dimension).

Sedan skall jag inte sticka under stol med att jag verkligen gillar Mutant-känslan också, där städerna är både bekanta och helt oigenkänneliga på samma gång.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har också väldigt goda erfarenheter av att leda rollspel i hemmamiljö, speciellt skräck/mysterier baserade rollspel. EN av mina spelare uttryckte det såhär: "Det är mycket lättare att visualisera allt och därigenom leva sig in till 100% när man känner miljön väl."

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag spelledde ett engångsäventyr i DnD som utspelade sig i deltagarnas hemstad Sthlm. Det var rätt oseriös epik och gick helt OK, men vi var alla lite fulla vid tillfället.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Borde det inte fungera väldigt bra om spelledaren använder en miljö denne har god kännedom men ingen av spelarna har varit där? Säg sin egna hemby eller liknande.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Borde det inte fungera väldigt bra om spelledaren använder en miljö denne har god kännedom men ingen av spelarna har varit där? Säg sin egna hemby eller liknande.

Det man tappar lite då är att spelarna inte får möjlighet till den lilla kicken som igenkänningen och ahaa-upplevelsen kan innebära.

I ett konventsscenario en gång så utspelades en del av spelet kring en sjö och ett fjäll inte långt från en stuga där jag tillbringat många sportlov. Det var visserligen bara en slump, men det var helt klart spännande när jag upptäckte och kopplade ihop det.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Borde det inte fungera väldigt bra om spelledaren använder en miljö denne har god kännedom men ingen av spelarna har varit där? Säg sin egna hemby eller liknande.

Det man tappar lite då är att spelarna inte får möjlighet till den lilla kicken som igenkänningen och ahaa-upplevelsen kan innebära.

Jag vet inte om det är rättvist att säga att man tappar något. "Normalt" försigår många äventyr i miljöer där vare sig SL eller spelare varit i. Om SL har personliga erfarenheter av miljön är det rimligen enbart positivt jämfört med om SL inte skulle ha det. Har spelarna också miljöerfarenhet är det förmodligen också bra (utom om scenariot bygger på att miljön är överraskande, svår att hitta i, eller escherartad), men det minskar inte värdet i att SL också har det.

Så, ja, jag skulle säga att goda förkunskaper om miljön för SL fungerar väldigt bra.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Problemet jag har haft med att köra äventyr i miljöer som alla runt bordet är bekanta med är att jag ofta faller ner i någon sorts referensjakt. Jag får lust att väva in en massa platser och personer som vi alla känner, trots att dessa inte alltid fyller någon funktion i storyn. Dock måste jag säga att det var rätt roligt att spela ett zombie outbreak-äventyr i ens hemmiljö och väva in ens klasskompisar och lärare i storyn; och låta dem bli slitna i stycken av zombies och sånt. Jag gjorde mig själv till en särskilt farlig zombie. Good fun.

Det har en del fördelar i fråga om spelarinteraktion; det är så enkelt för spelarna att visualisera miljön och särskilt hur olika platser hänger ihop geografiskt. De behöver liksom aldrig fråga saker som "finns det någon park i närheten av var vi är?" utan sånt vet de ju. Det är märkligt hur mycket rappare spelet blir när man slipper den där sortens call-and-response-frågor och istället bara kan agera; göra saker.

Å andra sidan kan jag ibland uppleva mig lite begränsad eftersom man är så van att kunna improvisera in saker där de behövs för storyns skull; och när miljön är känd av alla så kan det ofta bli så att man inte kan stoppa in de saker som man skulle vilja. Verkligheten står liksom "i vägen" för en.

Men det är väldigt intressant att testa, så jag rekommenderar alla att prova. Det gör större skillnad än man kanske skulle kunna tro.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Har testat det lite med varierande resultat. Tror det beror lite på hur nära man lägger det så att säga. Har kört en hel del vampire the Masquerade som utspelade sig i Karlskrona. Eller en version av Karlskrona. Kanske inte var det bästa jag spelat, men det var enkelt att komma in i stämning eftersom alla visste om platser. Man fyllde bara ut med extra information om saker som var annorlunda. Har till och med kört ett kort skräckäventyr på ön du nämner. Blev mest bara en röra av det.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Spelade Zombie apokalyps i Ulrichsburg, vilket helt enkelt var min lilla hemstad Ulricehamn. Var helt klart awesome, då mycket av ett zombie äventyr går ut på att springa till säkra ställen, få tag på maten, hålla sig undan och hålla sig vid liv. En miljö man känner till gör att man vet vart man ska bege sig. Och alla våra karaktärer hade vuxit upp i Ulrichsburg, så det var ju logiskt att dom visste. Så hade vi en karta över lilla staden, spelledaren ringade in vilka säkra ställen som fans, vart folk hade bunkrat upp sig, vilka ställen som vi rädade och vart det fanns drösvis med zombies. Funkade alldeles utmärkt.

Kan också tänka mig att krigscenarion kan funka i hemtrakter, såsom att en stad blir belägrad eller liknande. Bara spelarna tar det serriöst. finns ju idioter som skulle tycka att

"Min karaktär går och pissar i brevlåda på den och den addressen? Varför? För att idioten micke bor där. höhöhöhö"

Share this post


Link to post
Share on other sites

Har knåpat en del dels med ruinerna av min hemstad som äventyrsplats i Mutant:UA men den passade inte så bra med världsbeskrivningen så la det på hyllan. Kanske som en oneshot någon gång. Sedan har jag även knåpat lite på ett oneshot äventyr till CoC med rörande konstmuseet i stan(som kanske reflekterar en del av mitt ogillande mot modern konst :roll: ). Men inte blivit mycket spel ännu av det.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Please sign in to comment

You will be able to leave a comment after signing in



Sign In Now
Sign in to follow this  

×
×
  • Create New...