Gå till innehåll
Kharmion

Fördomar om vampyrlajv

Recommended Posts

Jag heter Karin Andersson, och tillsammans med min medarrangör Frida Gamero driver jag sedan ett par månader tillbaka en vampyrlajvskampanj i Uppsala. Jag och Frida planerar att hålla en diskussion under Prolog 2010 om vampyrlajv, och kommer då att ta upp de fördomar som finns om genren. För att få ett lite bredare underlag för diskussionen vill vi jättegärna höra era åsikter, tankar, fördomar och förutfattade meningar om vampyrlajv. Vår egen erfarenhet är att det finns ganska gott om dem...

Svara gärna i tråden eller skicka oss ett mail: requiemkampanjen@gmail.com

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Den vanligaste och elakaste fördommen är väl som det brukar sägas: Det finns två sorts vampyrlajvare, de som går off efter lajvet och de som aldrig behöver gå in. Födomarna från personer utanför lajvvärlden behöver väl ingen närmare introduktion.

Dock så

Även inom lajvvärlden har jag uppfattat att det finns en hel del fördomar mot vampyrlajvande. Min personliga teori är att det beror mycket på att vampyrlajvande blev dem första spridda formen för nutidslajvande vilket ledde till att ganska många som inte ägnade sig åt mer traditionellt lajvande(fantasy/medeltida) började lajva samtidigt som många som redan var lajvare sen innan tyckte att det var en... underordnad/light/budget/oseriös from av lajvande som var ett steg tillbaka i utvecklingen för hobbyn. Många utav dem som vampyrlajvade hade heller ingen lust att börja sy struthättor och liknande utan var nöjda med att vampyrlajva då man i formens barndom på sin höjd behövde en läderjacka för att passa in bra. Vampyrlajvande gjorde lajv väldigt lättillgängligt vilket man kan tycka är en bra sak och något som de flesta säger sig sträva efter men socialpsykologin har gång på gång bevisat att om saker och ting blir för lättillgängliga luckras homogeniteten upp i gruppen och då hotas identiteten som binder gruppen samman, vilket alltid leder till negativa reaktioner på ett eller ett annat sätt. Så vad man fick var två olika grupper som båda tyckte att deras lajvande var riktigt lajvande och den andres var pretentiöst fjoll eller sandlådelajvande. Ett annat klassiskt talesätt är ju: Du är inte lajvare på riktigt förns du fantasy/medeltidslajvat.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Powergaming/diciplinboffer.

"Min karaktär är sååååå mäktig, visst är jag häftig?"

Stereotypa roller. (närmare bestämt klanstereotypa)

En tendens till att inte vilja bryta mot officiellt bakgrundsmaterial till vilket pris som helst.

En tendens till att lajven brakar samman pga antingen våldsamma intriger som går överstyr eller konflikter mellan diciplinboffrare och dramalajvare.

Folk som inte kan hålla sig till samma roll utan byter stup i kvarten och därför gör det omöjligt för spelledarna att skriva kontinuerliga intriger på personlig nivå.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

- Att vampyrlajvande är något slags ursäkt för sexuellt rollspelande och allmän lössläppthet. Ja, jag har faktiskt sprungit på den fördomen, bland annat min första flickvän var lite misstänksam gällande vad folk egentligen hade för sig på de där "lajven" som jag åkte på ständigt och jämt.

Att sedan lajvraggande tycks vara en konst som en del utvecklat till perfektion, är ju en annan sak...

- Att vampirelajvare ser sjukt töntiga ut, med överspelat stereotypt "vampyrbeteende" och halvhjärtad utstyrsel som man antagligen lånat ihop från mamma.

Det förstnämnda har jag aldrig sett några ordentliga exempel på, det närmaste man kommer är väl de man råkat på som lajvat för att vampyrer är sååå goth ju. Det sistnämnda har jag sett ett antal exempel på genom åren, det har dock varierat starkt med vilket lajv det rört sig om och spelarnas ålder och erfarenhet. När jag var nybörjare var också jag själv urusel på den biten och har förståelse för det mesta, att folk ser taffliga ut i sina lajvkläder är ju ändå knappast unikt för vampirelajv. (Den allra "värsta" utstyrseln jag sett presterades roande nog av en fantasylajvare som tyckte det gick utmärkt att lajva nutidsvampyr i sina fantasylajv-prylar, komplett med ringbrynja och bofferskjöld. Ja, han blev hånad för det.)

En tendens till att lajven brakar samman pga antingen våldsamma intriger som går överstyr

Det är väl knappast en fördom? :mrgreen: Det är ju långt ifrån genomgående, men det finns ju gott om exempel på lajv som kraschat på grund av intriger och bråk bland spelledning/spelare. Det är kanske inte unikt för vampire-lajv dock, det är bara att det är den typen jag har störst erfarenhet av.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att vampyrlajvande bara är en massa levels och "nu var du starkare än jag så du vann". Alltså mer rollspel än interaktiv teater. Live action roleplay utan live action... :P hoppas du förstår vad jag menar

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu drar du ju in rollspelsfördomar istället. Visst kan jag hålla med om att jag hört det också klagas på en massa, men rollspel är lika lite bara siffror som vampyrlajv är det. Det heter ju rollspel av en anledning, och de som säger "nu var du starkare än jag så du vann" skippar ju rollspelsdelen i namnet minst lika mycket som de skippar live action-delen.

/rant

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En ganska vanlig fördom är ju att det bara handlar om regler och sten-sax-påse. Jag har i övrigt också upplevt fantasy- vs. vampirelajvarekampen. En del vampirelajvare tycker fantasylajv är töntigt och bara handlar om att springa runt i skogen och en del fantasylajvare menar att vampirelajv inte är riktiga lajv och att man bara springer runt och gör fåniga tecken.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Personligen tror jag Mind's Eye Theatre förstört synen på vampyrlajv, i och med att just den vampyrlajvformen blev så ruskigt snabbt populär och utbredd, för att sedan ebba ut.

Inte blev det bättre av att MET formgetts efter stereotypiskt amerikanska LARP-ideal, där de gameristiska momenten prioriterats före själva rollspelandet. Allt producerat ur en, ur spelsammanhang sätt, relativt stor och professionell marknadsförings- och produktionsapparat som överskuggade mycket annat snarlikt lajvande under många år.

Turligt nog verkar övriga "skräcklajv" börjat återhämtat sig, men det blir säkert svårt att tvätta bort MET- och sten-sax-påse-stämpeln.

(Skräcklajv inom citattecken, då jag aldrig ansåg MET som ett lajv om skräck.)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Att vampyrlajvande bara är en massa levels och "nu var du starkare än jag så du vann". Alltså mer rollspel än interaktiv teater. Live action roleplay utan live action... :P hoppas du förstår vad jag menar

Oj, ursäkta mig, men jag hade faktiskt hoppats på att en förbundsstyrelse-ledamot haft bättre tolkning av ordet "rollspel".

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad kul att ni ska hålla den diskussionen! Prolog-arrangörerna har sparkat lite på mig också, så det verkar som att det blir ett flertal vampyrlajvpunkter i år :D

En av de vanligaste stereotyperna som jag springer på är att folk tror att vi endast och allenast sitter i hörn och ser goth ut. Tyvärr är det en bild som även själva vampyrlajvarna har i början, vilket gör att många nybörjare gör just det... Innan dom fått mer kött på benen, lärt känna världen och kan börja agera ordentligt. Lite som att standardrollen på fantasylajv är "äventyrare", är det lätt att standardrollen på vampyrlajv blir "dekadent vampyr som sitter i ett hörn och dricker blod ur vinglas".

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Turligt nog verkar övriga "skräcklajv" börjat återhämtat sig, men det blir säkert svårt att tvätta bort MET- och sten-sax-påse-stämpeln.

(Skräcklajv inom citattecken, då jag aldrig ansåg MET som ett lajv om skräck.)

Liksom du har jag aldrig sett vampire-lajv som skräcklajv på något sätt, men det tror jag inte att nämnvärt många andra lajvare gjort heller, så jag tycker det låter konstigt att synen på faktiska "skräcklajv" skulle ha påverkats och getts en stämpel av MET (som ju bara är ett regelsystem och inte en lajvform, men jag utgår från att det du avser är normala svenska vampyrlajv med utgångspunkt i VtM/VtR).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

MET är väl riktigt läskigt? Jag menar, jag ryser lite när jag tvingas spela sten-sax-påse... *flin*

Fördomar mellan olika städers vampyrlajv är ju också spännande, varje stad har sin egen lajvkultur och alla tycker att de själva är bäst. Jag var inte själv med på Sweden by Night-tiden, men jag har hört en del skräckhistorier om hur det bara urartade mer och mer på grund av maktfullkomliga spelledare som krigade mot varandra för att deras egen stil skulle vara den styrande.

Överlag tror jag att vampyrlajvare är väldigt bra på att ha fördomar om vampyrlajvare. Kan gälla andra städer, andra klaner, andra uppfattningar om vad som är den stora ångesten, olika sätt att spela på blodsband eller bestens inflytande, listan kan göras lång.

Skall tvinga min skogslajvarförening att komma med alla sina fördomar också.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Oooh så festligt! :P Jag har aldrig varit på vampyrlajv, är inte på något sätt insatt i det och jag har en hel del fördommar måste jag säga. Detta är de fördommar som direkt poppar upp i mitt huvud. Får jag tid att tänka kommer säkerligen fler upp till ytan...

-Vampyrlajv består mest av tonåringar och folk i tidig tjugoårsålder som är gothare, svartrockare eller andra "svarta" och alternativa personer.

-Vissa vampyrlajvare går aldrig ur sin karaktär utan spelar den hela tiden. De kan bli väldigt upprörda om man referarar till vampyrlajv som "lajv" eller "rollspel" och poängterar ut att det inte är på riktigt (speciellt folk i jönköpingstrakten).

-Tjejer ser vampyrlajv som en ursäkt att klä sig utmanande eller rent ut av slampigt.

-Vampyrlajvare har skumma tecken för allt och löser konflikter med sten, sax och påse.

-Allt går bara ut på att intrigera och få folk att ha ihjäl varandra (om man inte tar saken i egna händer och faktiskt dödar dom själv).

-Folk spelar karaktärer som de inte passar för, och vem som helst kan bli hur mäktig som helst, bara de har spelat tillräckligt länge.

-Alla har minst ett vapen, och många har vapen som inte passar deras karaktärer.

-De flesta karaktärer är lite smått galna.

-De tycker att alla som inte vampyraljvar tillhör den stora massan som går med strömmen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Fördomar mellan olika städers vampyrlajv är ju också spännande, varje stad har sin egen lajvkultur och alla tycker att de själva är bäst. Jag var inte själv med på Sweden by Night-tiden, men jag har hört en del skräckhistorier om hur det bara urartade mer och mer på grund av maktfullkomliga spelledare som krigade mot varandra för att deras egen stil skulle vara den styrande.

En annan sak som kunde få det att urarta var att eftersom du kunde spela din karaktär på andra -by night-lajv så kunde ett gäng "tuffa" ancillaspelare åka till ett annat lajv där de kanske bara hade neonater och ta över det lajvet eftersom karaktärerna där inte hade något att sätta emot, bara för att de skulle få känna sig coola. En hel del powergaming således.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Liksom du har jag aldrig sett vampire-lajv som skräcklajv på något sätt, men det tror jag inte att nämnvärt många andra lajvare gjort heller, så jag tycker det låter konstigt att synen på faktiska "skräcklajv" skulle ha påverkats och getts en stämpel av MET (som ju bara är ett regelsystem och inte en lajvform, men jag utgår från att det du avser är normala svenska vampyrlajv med utgångspunkt i VtM/VtR).

Man ska ändå inte dra alla vampyrlajv över en kam. Det finns faktiskt (hur konstigt det än kan låta) vampyrlajv med ambitionen att just vara skräcklajv, fast då handlar det oftast om att spelarna inte själva är vampyrer, och att man inte känner till allt om spelvärlden från första början (läs: följer färdigskrivna världsböcker som alla läst och kan utantill).

Om man själv spelar monstren, ska det mycket till att faktiskt bli skrämd av monster :)

Deltog under tidigt 90-tal i ett riktigt härligt och experimentellt vampyrlajv vid namn "Korsfararna", där fokus verkligen var på själva karaktärsrollspelandet och där de enda egentliga spelreglerna utöver sunt förnuft och improvisations-teater-etikett, var att in-lajv-föremål var markerade med klistermärken.

Riktigt tung och skön rollspelsstämning, som gjorde det vampyrlajvet till ett av mina starkaste och bästa lajvminnen än idag.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Att vampyrlajvande bara är en massa levels och "nu var du starkare än jag så du vann". Alltså mer rollspel än interaktiv teater. Live action roleplay utan live action... :P hoppas du förstår vad jag menar

Oj, ursäkta mig, men jag hade faktiskt hoppats på att en förbundsstyrelse-ledamot haft bättre tolkning av ordet "rollspel".

Detta var den fördom jag har sett bland folk, bättre beskriven av maria strax under mig. Vad har att jag sitter i FS med fördomar att göra? Det är denna fördom jag personligen har känt av bland folk ang vampyrlajvande. Nu har jag inte rollspelat så mycket men har för mig att D&D har lvls

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Liksom du har jag aldrig sett vampire-lajv som skräcklajv på något sätt, men det tror jag inte att nämnvärt många andra lajvare gjort heller, så jag tycker det låter konstigt att synen på faktiska "skräcklajv" skulle ha påverkats och getts en stämpel av MET (som ju bara är ett regelsystem och inte en lajvform, men jag utgår från att det du avser är normala svenska vampyrlajv med utgångspunkt i VtM/VtR).

Man ska ändå inte dra alla vampyrlajv över en kam. Det finns faktiskt (hur konstigt det än kan låta) vampyrlajv med ambitionen att just vara skräcklajv, fast då handlar det oftast om att spelarna inte själva är vampyrer, och att man inte känner till allt om spelvärlden från första början (läs: följer färdigskrivna världsböcker som alla läst och kan utantill).

Om man själv spelar monstren, ska det mycket till att faktiskt bli skrämd av monster :)

Ah, då är vi nog helt med varandra här. När jag tänker vampyrlajv så tänker jag sådana där man spelar roller som är vampyrer :)

Detta var den fördom jag har sett bland folk, bättre beskriven av maria strax under mig. Vad har att jag sitter i FS med fördomar att göra? Det är denna fördom jag personligen har känt av bland folk ang vampyrlajvande. Nu har jag inte rollspelat så mycket men har för mig att D&D har lvls

Det var inte fördomen mot vampyrlajv (som ju självklart framgår att inte är din egen) utan din beskrivning av rollspel som HYBRiS invände mot. Jag kan också jag bli lite matt i själen när jag hör att rollspelshobbyn utmålas på sådant sätt och kan tycka att det tyder på en klart bristande insikt på området.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Detta var den fördom jag har sett bland folk, bättre beskriven av maria strax under mig. Vad har att jag sitter i FS med fördomar att göra? Det är denna fördom jag personligen har känt av bland folk ang vampyrlajvande. Nu har jag inte rollspelat så mycket men har för mig att D&D har lvls

Det var inte fördomen mot vampyrlajv (som ju självklart framgår att inte är din egen) utan din beskrivning av rollspel som HYBRiS invände mot. Jag kan också jag bli lite matt i själen när jag hör att rollspelshobbyn utmålas på sådant sätt och kan tycka att det tyder på en klart bristande insikt på området.

Jag förstår vad ni menar men jag menade inte att vara nedlåtande mot rollspelshobbyn. Var bara knäppt formulerat av mig, något som kan hända när man är lätt (mycket) förkyld och trött. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hah, verkar som det finns material nog att grena av tråden till en egen debatt om just fördomar om rollspelande.

Det i sig liknar datorspelsskaparnas syn på ordet "rollspel", då deras synonym bara verkar gälla hack'n'slash. Så länge man har levlar, exp och färdighetssystem, så är det ett rollspel enligt dem.

Det man då missat är allt vad "rollspelande" utgör, enligt mig, och har bara fokuserat sig på själva "spelandet".

Samma gäller nog ethleia, om än lite feberyriga (ursäkta uttrycket), beskrivning av "rollspel".

"Rollspelande" ser jag på intet sätt i motsatsförhållande till "Interaktiv teater". Snarare tvärtom. Det krävs ett visst mått av karaktärsrollspelande för att det ska klassas som rollspel, annars är det bara ett "spel". Därmed inget ont sagt om gamerismen, men det är inte detsamma som rollspel.

Alla levande rollspel och bordsrollspel har olika mått av spel kontra rollgestaltande, där bordsrollspel av naturliga skäl tenderar att ha en tyngdpunkt på just spelandet, även om det finns tex friformsrollspel som vägt om förhållandet till mer fokus på det rollgestaltandet.

Hmmm.... All denna diskussion får mig att fundera på om det ändå inte finns ett intresse av att på tex Spelkalendern ange var varje arrangemangs fokus ämnar hamna, på en skala mellan just Spelmoment->Rollgestaltande. Om det tex kommer finnas boffersystem i lajvet med mer eller mindre avancerade HP-system, kanske rent av sten-sax-påse, eller om tyngdpunkten istället ligger på det teatraliska, upplevelsen - rollspelandet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst

Jag måste säga att jag känner igen mig i många av punkterna, men också att punkterna är väldigt överförbara mot folks fördomar mot fantasylajv, särskilt de med magisystem och liknande som man "levlar" i.

Den största skillnaden jag ser jämfört med "andra" lajv, är att rollens speltekniska egenskaper i sig självt bestämmer så mycket. Vissa roller är mäktiga och kan därför inte påverkas av svagare roller, oberoende av vad som händer på själva lajvet, just pga. regelsystemet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Den största skillnaden jag ser jämfört med "andra" lajv, är att rollens speltekniska egenskaper i sig självt bestämmer så mycket. Vissa roller är mäktiga och kan därför inte påverkas av svagare roller, oberoende av vad som händer på själva lajvet, just pga. regelsystemet.

Jag tycker att man snarare möter det motsatta problemet eller snarare att en del är väldigt dåliga på att bära upp de roller de spelar och sedan inte förstår varför deras tuffa roll inte får någon respekt. En fördom/sanning är att en del känner att de får respekt genom den roll de spelar, dvs att de kan få känna sig tuffa för att rollen är det.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja alla vet ju att vampirelajvare är en sämre sorts lajvare än andra, som är duktiga och syr kläder, tillverkar prylar och bor i skogen i en vecka när de lajvar. ;)

Jag tror också att en fördom mot vampirelajv är att alla intriger är dåliga och därför är vampirelajv per default dåligt. Visst, kvaliteten varierar i högsta grad från kampanj till kampanj men att dra alla över en kam vore klart dumt. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om man skall dra lite positiva saker om vampyrlajvare också kan man ju nämna att de i högre grad än fantasylajvare skapar sitt eget lajv vad gäller intriger och interaktion. Fantasylajvare lägger förvisso löjligt mycket tid på dräkter, mat, resor och sånt, men när de väl kommer ut i skogen förväntar de sig oftast att arrangören skall servera dem nöje på ett silverfat. Jag har inte upplevt det problemet i lika hög grad på vampyrlajv, men så har jag i och för sig bara lajvat i en stad (förutom ett par gästlajv ute i landet). Kanske ser det annorlunda ut på andra ställen.

Sen håller jag nog med lite i fördomarna om att många vampyrlajvare är gothare eller på annat sätt "mörka och svåra" till stilen. Det vackra folket, liksom.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sitter och läser och ser vad underligt jag hade formulerat mig, det jag menade var ungefär det Maria sa men också att en fördom jag märkt är att folk tror vampyrlajv i stort sett är att vara i nån källare/vind med vampyroutfit och så fort det blir en strid så stannar spelet och man bestämmer sinsemellan vem som bestämmer, sen en annan fördom jag kom på att jag stött på är att folk tror att det är jättesvårt att lajva vampyrlajv då det skulle vara tusentals olika tecken, t.e.x för osynlig, flygande osv....

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vänligen logga in för att kunna kommentera

Du kommer kunna lämna en kommentar efter att du har loggat in



Logga in nu

×