Jump to content
Sign in to follow this  
Guest Falubo

Vampyr: Maskeraden

Recommended Posts

jag tycker att Vampire the Masquerade är ett underbart rollspel. Det går att få sån otrolig stämning i det, med rätt SL då så klart.

Det finns massa matrial att använda sig utav för att göra spelet levande. De konspirations teorier som går att bygga upp under de århundraden som RP:na lever.

Jag har inte uppfattat stridsystemet som speciellt obalanserat. t.ex. Protean 2, det är jätte praktiskt förmåga, speciellt när man skall stoppa en brujah i frenzy utan att slå ihjäl brujahn.

Allting beror på vad spelledaren gör det till. men world of darkness erbjuder mycket hjälp och verktyg i min mening.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har inte uppfattat stridsystemet som speciellt obalanserat. t.ex. Protean 2, det är jätte praktiskt förmåga, speciellt när man skall stoppa en brujah i frenzy utan att slå ihjäl brujahn.

Jag kan hålla med om att protean 2 hjälper till att stoppa frenzied brujahs men ser inte hur brujahn undkommer den situationen levande... ;)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Jag hatar när folk säger/skriver att "så här är det!" när det i själva verket betyder "så här tycker jag att det borde vara" eller möjligtvis "så här uppfattar jag att det är".

Det ursäktar jag mig för, tror jag..

Men ursäkter åsido så fungerar inte spelet om man spelar det som ett superhjälte/grottkräl's -system.

Imho så är syftet med reglernas utformning att man ska känna & förstå hur fruktansvärt livsfarligt strid mellan t.ex. kindred är.

Så istället för att fokusera på hur lätt en karaktär kommer att om den anfaller tanklöst sagda andra kindred, så fokusera på känslan av mexican stand-off & konfrontationen innan striden (om någon strid alls).

Det sagt, så kör jag nu WoD med ett par personer som har lite väl kraftig fjantasyförgiftning för att det skulle kunna fungera.. Så jag har helt enkelt sagt att aggravated damage kan soak'as med ens normala (ej blodsökade) stamina på Diff 8.

Jag lider en hel del, men det är bättre för storyn, i detta fall.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det jag gillar med WoD och Vampire är att man kan göra rätt många olika karaktärer och äventyr. Vill jag spela en brutal karaktär kan jag göra det, vill jag spela en politiker kan jag göra det. Det går oftast att hitta bra anledningar för att folk ska samarbeta och det går att bygga på samhörighetsbiten om man vill (klaner, Camarillan, etecetera). Nu lajvar jag mest vampire då jag tyvärr sällan har möjlighet till rollspel så råkar ju inte ut för regelsystemet så ofta, men som alltid handlar det väl om att anpassa det så att SL och spelare trivs och köra på därifrån.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Det handlar inte om att vampyr A ser vampyr B & dessa slåss genast(och rättvist) av nån dum anledning.

Det gör det väl?

Sabbat vs Camarilla

Kuei-jin vs Kindred

Anarchs vs Alla andra

Tremere vs Tzimisce

Assamites vs Alla andra

Och listan fortsätter. Våld och "kill on sight" var ganska vanligt förekommande vad jag kommer ihåg om Masquerade.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Och listan fortsätter. Våld och "kill on sight" var ganska vanligt förekommande vad jag kommer ihåg om Masquerade.

Av din lista är två helt fel, två oftast rätt men behöver inte vara det, den enda som väl automatiskt betyder en konfrontation är Tremere och Tzimisce och även då behöver det inte leda till våld och undantag finns säkert. Eller för att uttrycka sig kortfattat: Nej, du har fått det lite om bakfoten.

Och jag tror att du missuppfattat lite vad som avsågs (så som jag tolkar posten du citerat). Att bakgrunden till spelet kan vara ganska våldsam (vilket den egentligen sällan är så som den beskrivs, dock hotfull, den är mer som en maffiavärld) betyder inte att spelandet i sig ska centreras kring våld.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ok, det får du gärna göra, men då har du fel :) Det finns situationer där så är fallet, men också situationer där så inte är fallet.

På dig låter det som att varje vampyr går runt och hoppas på en chans att få fightas ordentligt. Som vampyrerna beskrivs av WW är de oftast mer angelägna om att själva överleva och håller sig därför borta från våldsamma konfrontationer, särskilt om de inte är säkra på att vinna. Undantag finns givetvis, främst i Sabbaten som väl är de som oftast har denna "kill on sight"-attityd. För att få lite större insikt i saken kan jag rekommendera boken Midnight Siege. Att Kuei-Jin inte ständigt vill mucka gräl med Kindred visar sig ganska tydligt i Nights of Prophecy.

Det jag vill här är alltså att åter trycka på att Vampire-världen i mångt och mycket kan liknas vid en maffiavärld. Hemliga organisationer med en stark social hierarki, hemligt inflytande över många mänskliga institutioner, ett brutalt "rättssystem" där misslyckande straffas hårt, och så vidare. När det "krigas" sköts det mycket som maffiakrig, dvs. stora och någorlunda jämna sammandrabbningar händer sällan. Händelser i det dolda, bedrägeri och maktspel är bland de främsta vapnen när vampyrerna ska "slåss".

Därmed inte sagt att man inte kan ha en annan tolkning av världen än den WW presenterar och köra på att det är mycket mer blodigt och dödligt med fler direkta och öppnare stridigheter mellan de parter som ligger i luven på varandra. Det kan vara kul det också.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Undantag finns givetvis, främst i Sabbaten som väl är de som oftast har denna "kill on sight"-attityd.

jag säger att camarillan har den åsikten också fast på folk som har brutit camarillans regler för dom ser alla kindren som medlemmar och ska följa reglerna och sabbaten är bara en utbrytargrupp som "håller på dricka en massa av sitt egna blod"

Share this post


Link to post
Share on other sites
Undantag finns givetvis, främst i Sabbaten som väl är de som oftast har denna "kill on sight"-attityd.

jag säger att camarillan har den åsikten också fast på folk som har brutit camarillans regler för dom ser alla kindren som medlemmar och ska följa reglerna och sabbaten är bara en utbrytargrupp som "håller på dricka en massa av sitt egna blod"

Camarillan som sådan kanske, men sällan medlemmarna. Visst kanske en prins tycker att alla andra ska dödas på sikt, och skickar sina vakter att göra det, men möter vakterna en grupp som kan mäta sig med dem tror jag de går vidare tills de hittar en ensam typ.

Eller drar med regelbrytare till prinsen istället för att döda direkt, om det inte rör sig om en blood hunt, som inte är vardagsföreteelser direkt.

För att slå hål på listan Gurkhal postade rekommenderar jag The masquerade of the red death, en trilogi där visserligen inga Kuei-jin är med, och inte Tzimisce som inte bråkar med Tremere, men där alla de andra grupperna verkligen inte dödar varandra direkt på sikt, inklusive Sabbat. En annan bra bok som visar den sidan hos just Sabbat är Predator and prey-serien. Den innehåller visserligen inslag av att Sabbat dödar, eller iallafall anfaller Camarilla på sikt, men den visar också varför, och andra sidor hos Sabbaten också. Anfaller de på sikt har de en anledning till det, även om den anledningen kan vara så simpel som att det här är deras stad.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag hävdar inte att alla vampyrer i Masquerade anfaller varandra bara sådär för att de inte har annat för sig. Men vad jag hävdar är att de är i konstant krigstillstånd och att våld därmed förr eller senare, och mycket troligare förr än senare kommer att utbryta om dessa grupper är i närheten av varandra. Hela spelet bygger ju faktiskt lite på konflikter som existerar och som det inte finns någon som helst möjlighet att lösa.

Exempelvis är Sabbat vs Camarilla konflikten sådan att det är ganska tydligt att de organisationerna aldrig någonsin under några som helst omständigheter skulle kunna samarbete med varandra eller samexistera inom samma geografiska område. Likadant är det med Kuei-Jin och Kindred kan bara överleva där de finns genom att antingen slå först, ligga lågt som tusen eller ena sig mot hotet, vilket just är ett hot mot existensen för alla Kindred.

Jag har aldrig sagt att Masquerade primärt är ett hack&slash spel, men jag tycker helt uppenbarligen att det är så att all diplomati som sker finns just inom de organisationerna som spelarna tillhör. Diplomati över organisationsgränserna, möjligtvis med undantag för Camarilla och Anarchs, är till min kännedom okänt. Potentiellt genom klanerna, exempelvis Lasombra som jag har förstått sköter sina Courts of Blood och Friends of the Night över sektgränserna, men det är nog allt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag skulle säga att Giovanni är ett bevis på att det finns diplomati mellan de grupperna, just för att de ska vara neutrala mot både Sabbat och Camarillan.

Sedan så är det ju som du säger, att visst, det är en jäkla massa konflikter, och hotet om våld ligger alltid nära. Strid är aldrig långt bort, men det är ju just det, det Lord of the muppets beskriver som en mexican stand-off, precis innan striden som är det viktiga. Att hotet om striden finns där, men egentligen inte gynnar någon av sidorna, om den faktiskt bryter ut.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Men vad jag hävdar är att de är i konstant krigstillstånd och att våld därmed förr eller senare, och mycket troligare förr än senare kommer att utbryta om dessa grupper är i närheten av varandra.

Sant. men ingen vill ju dö...

Exempelvis är Sabbat vs Camarilla konflikten sådan att det är ganska tydligt att de organisationerna aldrig någonsin under några som helst omständigheter skulle kunna samarbete med varandra eller samexistera inom samma geografiska område.

Falskt.

Det råder ibland tider då endera faktion inte vill råka ut för en konflikt, oftast p.g.a. de behöver tid att omgruppera/slicka sår.

Samt att det finns rätt många exempel med/om sabbatinfiltratörer, camarilla's motsvarigheter & folk som faktiskt har kontakter inom den andra faktionen..

Javisst, sånt leder oftast till dödsstraff om det uppdagas, men om det INTE gör det, så är kontakter inom motstående faktion jätteanvändbart...

Diplomati över organisationsgränserna, möjligtvis med undantag för Camarilla och Anarchs, är till min kännedom okänt.

Jag är av motsatt åsikt.

Tips är att läsa vissa texter som om de vore subjektivt skrivna..

T.ex. "klan x Hatar klan y!" betyder INTE att alla av vardera klan har nån slags "KoS" snurrande i huvudet. osv..

Ellanion, sitt alviska namn till trots är inne på "rätt" spår imho.

Om båda sidor i en konflikt anfaller på D&D/hack&slash -sätt, så slutar konflikten rätt fort.

Men här har ju konflikten pågått en hellvettes längre tid, just p.g.a. att (dött)folk inte gör så...

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ok, det får du gärna göra, men då har du fel :) Det finns situationer där så är fallet, men också situationer där så inte är fallet.

Mycket i det här fallet handlar om tolkningar, eftersom böckerna är skrivna totalt subjektivt. Det är svårt att hitta något angående världen som inte är subjektivt på en vänster eller höger :)

Om båda sidor i en konflikt anfaller på D&D/hack&slash -sätt, så slutar konflikten rätt fort.

Men här har ju konflikten pågått en hellvettes längre tid, just p.g.a. att (dött)folk inte gör så...

Kriget har pågått länge av många skäl, bland dem att vampyrer gillar att köra med politik och köra över sina motståndare på andra sätt än med rent våld. Dock så har flera konflikter, bland annat i New York och i Amerika överlag, så har det varit mycket våld.

Men däremot måste jag nästan hålla med om sabbat vs. camarilla konflikten. Det har faktiskt skett stora strider mellan camarillan och sabbatt och utåt sett så har ju camarillan policyn att sabbat ska utrotas. Mycket av vampires värld bygger faktiskt på konflikter, även om de olika grupperingarna slåss på olika sätt. Ventrue till exempelvis, gillar ju att köra "Urban renewal" som det står så underbart om i Camarilla guiden, medan Sabbat föredrar en mer hands on princip. Inte för inte brände Camarillan ihjäl en hel samling med Anti-tribu nosferatu.

Assamiterna är dock något jag inte håller med om. De neutrala klanerna håller sig ju just neutrala. Det finns ingen, såvitt jag vet, KoS angående dem, däremot just med sabbat så har iallafall jag tolkat det som att om man vet att det är en sabbat, är man undantagen regeln om att döda (om detta går att bevisa. lite svårt att visa att EN vampyr är sabbat). Vampire är en våldsam värld, men den kan spelas utan våld, precis som vilket annat rollspel som helst.

Allt är beroende på hur man tolkar det som är skrivet och hur man själv vill skriva. I min kampanj så föredrog vi mer våld och politik i blandning än bara det ena eller det andra.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Vampire är en våldsam värld, men den kan spelas utan våld, precis som vilket annat rollspel som helst.

Nejnej, våld måste med såklart..

Men spetsigt våld. :)

Avsiktligt & bakslugt våld.. :D

Personligt, förvånande & förrädiskt våld... :twisted:

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ellanion, sitt alviska namn till trots är inne på "rätt" spår imho.

Om båda sidor i en konflikt anfaller på D&D/hack&slash -sätt, så slutar konflikten rätt fort.

Men här har ju konflikten pågått en hellvettes längre tid, just p.g.a. att (dött)folk inte gör så...

Tss... Klaga på namnet, vet ja. Det typ många år gamla namnet, som jag tog för att det jag ville ha då (som faktiskt var ännu alviskare) var taget. Jag glömmer alltid bort att jag heter det också, eftersom jag heter Silver överallt annars, även IRL.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Tss... Klaga på namnet, vet ja. Det typ många år gamla namnet, som jag tog för att det jag ville ha då (som faktiskt var ännu alviskare) var taget. Jag glömmer alltid bort att jag heter det också, eftersom jag heter Silver överallt annars, även IRL.

Inget personligt eller elakt menat, jag bara avskyr de flesta inkarnationer av alver i rollspel. :D

Du får klaga på mitt gamla skitnamn med, kör hårt. :)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Jag skulle säga att Giovanni är ett bevis på att det finns diplomati mellan de grupperna, just för att de ska vara neutrala mot både Sabbat och Camarillan.

Vad jag förståt så ligger Giovannis grej i att de har en uppgörelse med Camarilla om att så länge som de inte blandar sig i jyhad så låter Camarilla dem att fortsätta existera. Att Sabbaten skulle vara så pigg på dem vet jag inte om, speciellt inte med tanke på att resterna efter Cappadocian-klanen till min kännedom anslutit sig till Sabbaten och utrotat Giovanni från Centralamerika.

men det är ju just det, det Lord of the muppets beskriver som en mexican stand-off, precis innan striden som är det viktiga. Att hotet om striden finns där, men egentligen inte gynnar någon av sidorna, om den faktiskt bryter ut.

Jag skulle säga att Giovanni är ett bevis på att det finns diplomati mellan de grupperna, just för att de ska vara neutrala mot både Sabbat och Camarillan.

Sedan så är det ju som du säger, att visst, det är en jäkla massa konflikter, och hotet om våld ligger alltid nära. Strid är aldrig långt bort, men det är ju just det, det Lord of the muppets beskriver som en mexican stand-off, precis innan striden som är det viktiga. Att hotet om striden finns där, men egentligen inte gynnar någon av sidorna, om den faktiskt bryter ut.

Jag håller inte med. Allt som jag har läst säger att vampyrerna, och i synnhet Sabbaten är ganska aggressiva i att söka ut sina fiender och lösa det med mycket våld. Själva terminologin som "siege" och "raid" är väl ganska militanta till sin karaktär.

T.ex. "klan x Hatar klan y!" betyder INTE att alla av vardera klan har nån slags "KoS" snurrande i huvudet. osv..

Men till min förståelse brukar de äldre vampyrerna hålla på klantraditionerna och eftersom det är de gamla som sitter på makten så avspeglar det sig i hur politiken utformas.

Falskt.

Det råder ibland tider då endera faktion inte vill råka ut för en konflikt, oftast p.g.a. de behöver tid att omgruppera/slicka sår.

Handlar detta om att de två sidorna kommer överrens om att samexistera med varandra, eller om att den ena sidan får så mycket stryk att de måste ligga lågt? Och varför måste de slicka sina sår, för att de blev utmanuvrerade i vems ghoul som blev ny VD eller för att de fick halva ansiktet bortslitet?

Samt att det finns rätt många exempel med/om sabbatinfiltratörer, camarilla's motsvarigheter & folk som faktiskt har kontakter inom den andra faktionen..

Infiltratörer handlar väl knappast om diplomati så mycekt som spionage. Sedan är det klart att det finns folk med kontakter bland fienden, men är de så pass vanliga att de påverkar den övergripande bilden eller handlar det om speciella undantag?

Sant. men ingen vill ju dö...

Det är klart de inte vill, men de vill fortfarande väldigt gärna döda sina fiender.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Alltså visst, det finns säkert raids och sieges, men det handlar sällan om en riktig strid. Om tio stycken sabbat får syn på en ensam vampyr ur camarillan så visst, då anfaller de nog. Står det tio vampyrer på varje sida lär det vara mer sällsynt.

Då är det bättre för alla inblandade att backa undan, och det är så jag uppfattat att det går till.

Om någon dessutom skulle få för sig att döda vampyrer på sikt, hela tiden, och faktiskt lyckas så känns det som om ganska snabbt skulle resten av stadens vampyrer gå samman allihop för att ha ihjäl den irriterande typen, det är ju både maskerad-brott, drar till sig uppmärksamhet från andra vampyrer och löser inte särskilt mycket, i längden. De vampyrer som skulle åka på att bli dödade så skulle ju förmodligen vara ganska färska, och betyder inte så mycket. Det är helt enkelt inget som fungerar särskilt bra, speciellt inte för en vampyr, som iallafall efter ett tag skulle börja se den lite större bilden.

Att väldigt gärna vilja ha ihjäl sina fiender är ju en bra ursäkt, men en vampyr brukar ha väldigt mycket att förlora på att försätta sig i fara. De lever ju tills de klantar till det och blir dödade, och därför är det nästan i varenda situation bättre att se till att man själv överlever än att döda sin motståndare, och det gäller både sidorna. Om du bara klarar dig i 300 år till så kommer dina motståndare ha haft ihjäl sig ändå.

Och även om de äldre vampyrerna har makten så kan de inte alltid få andra vampyrer att försätta sig i livsfara hela tiden, det skulle inte vara särskilt populärt, och dåliga saker skulle hända med en elder som betedde sig så. Annars är ju jag av uppfattningen att ju äldre en vampyr är desto mer självisk verkar den vara, och bara några få bryr sig verkligen om Camarillan eller Sabbaten (förutom vissa speciella positioner). En klan elder, eller många prinsar sitter innehar den positionen för att den ger dem makt, inte för att de vill göra något gott för Camarillan. Skulle de tjäna på det, i längden, skulle många nog sälja ut sin stad till Sabbaten, om de fick möjligheten. Nu är ju det ganska osannolikt med tanke på hur olika deras filosofier är, men det är sällan lojalitet mot gruppen i sig, snarare mot sig själv.

Återigen, det är min uppfattning, och det finns många undantag. Men även för undantagen känns inte strid som ett jättesmart drag. De kan ju inte göra något för camarillan om de är döda, bättre att skicka ghouls, eller yngre vampyrer (som i sin tur skickar sina ghouls, eller människor, eller försöker komma på en listig lösning för att slippa slåss själva, om de inte är fler).

Edit: Därmed inte sagt att det inte förekommer strid alls, det lär ju finnas massa gäng med nyblivna Brujah's som tycker det här med att vara vampyrer är skitcoolt, och gangrel också för den delen, speciellt hos Sabbat och Anarchs, som slåss utav bara fan. Däremot i de större konflikterna, som faktiskt kommer att spela någon roll i det stora hela, tror jag att våld är en verkligen sista lösning.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Jag håller inte med. Allt som jag har läst säger att vampyrerna, och i synnhet Sabbaten är ganska aggressiva i att söka ut sina fiender och lösa det med mycket våld. Själva terminologin som "siege" och "raid" är väl ganska militanta till sin karaktär.

Jag kan utsätta dig för nåt så farligt som logik..

Om det vore som du förespråkar med "KoS"-tänkandet hos de flesta i WoD, så skulle aldrig en raid eller siege uppstå.

Om varje enskild vampyr angriper "on Sight" så finns det en snöbolls chans i hellvetet att ens samla alla klananhängare/sabbat för en så stor manöver. (sen ska vi inte ens tala om att hålla ihop horden, eller ens överleva länge nog att det ska bli tal om manövrer på mer än 2 man...)

Visst, en fräsh sabbat-rekryt är lite av ett kötthuvud (läs: inte i direkt kontroll av sin beast.) DOM kan mycket väl anfalla "on Sight" om de är hungriga t.ex. men inte ens dom går efter "KoS"-tänkandet i vecka 4, ety annars dör de på egen hand, i nån mörk gränd. (antagligen mot 3 camarilla, ety de inte är så korkade att gå själva i strid, samt alla är lite kraftigare som standard..)

Och de som kontrollerar dessa, blir INTE så mäktiga genom att tänka kortsiktigt.

Handlar detta om att de två sidorna kommer överrens om att samexistera med varandra, eller om att den ena sidan får så mycket stryk att de måste ligga lågt?

jag kan göra det enklare & säga att det finns Det finns 2 sorters vampyrer i WoD, överlevande och de som anfaller utan att vara säkra på att vinna.

Att göra ett oöverlagt anfall på personlig eller klanmässig nivå leder till kategori 2.

Så de kanske inte direkt är i annat än stalemate i nåt år/decennium, men öppet ärkekrig är det då inte hela tiden iirc...

Men till min förståelse brukar de äldre vampyrerna hålla på klantraditionerna och eftersom det är de gamla som sitter på makten så avspeglar det sig i hur politiken utformas.

De håller på klanens djuplodande ränkesmidande hellre.. Med nåt så dumt som "KoS" i huvet lever man inte länge nog att bli elder.

Logiken är enkel: KoS leder till att en av 2 kombatanter/sidor existerar efter striden, och elders har varit med om måååååååånga konflikter.

Ergo: Antingen är elders stridsmonster som aldrig är besegrade, eller så blir man helt enkelt inte elder med "KoS" i pallet.

Tänk mer "Plot just in Case" istället för "Kill on Sight" om du ska spelleda en sådan npc. (ska du spela en sån som spelare, så har jag förakt för hela er spelgrupp, men det är en annan story... :twisted: )

Det sagt.. Jag är av en annan åsikt, helt enkelt.

Men där ger jag nog upp med att övertyga om vad jag ser som självklart.

Vill du spela med dylikt tänk, så kör för det; Jag tycker det låter som våldtäkt på en bra setting.

(men jag har ju hört talat om folk som friformar tidsäventyr där paladinen i +5 full plate, svingandes ljussabel, kör caddilac & beam'as till alvernas heliga rymdskepp i orbit... Så vafan...)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Alltså visst, det finns säkert raids och sieges, men det handlar sällan om en riktig strid. Om tio stycken sabbat får syn på en ensam vampyr ur camarillan så visst, då anfaller de nog. Står det tio vampyrer på varje sida lär det vara mer sällsynt.

Då är det bättre för alla inblandade att backa undan, och det är så jag uppfattat att det går till.

Jag håller med om exemplet som du framhåller, men jag skulle nog se det som att de bedömer det som att det för tillfället är för dåliga odds för att satsa på en fajt (om de inte anser sig vara så pass mycket starkare på just stridsområdet att antalet inte visar på styrkebalans) snarare än en motvilja mot våld. Fast det kanske är det som du menar fast jag inte riktigt fattade det? :?

Om någon dessutom skulle få för sig att döda vampyrer på sikt, hela tiden, och faktiskt lyckas så känns det som om ganska snabbt skulle resten av stadens vampyrer gå samman allihop för att ha ihjäl den irriterande typen, det är ju både maskerad-brott, drar till sig uppmärksamhet från andra vampyrer och löser inte särskilt mycket, i längden. De vampyrer som skulle åka på att bli dödade så skulle ju förmodligen vara ganska färska, och betyder inte så mycket. Det är helt enkelt inget som fungerar särskilt bra, speciellt inte för en vampyr, som iallafall efter ett tag skulle börja se den lite större bilden.

Det beror lite på hur man ser det och i vilken kontext som det rör sig om. Att döda en massa färska vampyrer kan nog ha ganska stor inverkan lokalt då vampyrer till min kunskap inte är så jäkla många. Sedan kan jag se problemet med att dra på sig uppmärksamhet, men om man sköter det hyffsat snyggt och eftersom vampyrer inte lämnar några lik som kan identifieras efter sig så kan det nog komma att komma undan med det. Notera att jag använde KAN vilket inte betyder att det är säkert eller mest sannolikt. Och sedan kan man även tänka sig att Sabbaten inte har några stora invändningar mot att det dödas Camarilla vampyer, eller tvärtom.

Sedan kan det nog vara ganska användbart för en enskild vampyr att få andra vampyrer dödade. En Ventrue exempelvis kan nog ha anledning att vilja döda en konkurrerande Toreador som står i vägen för ökat inflytande i affärsvärlden, liksom en Gangrel kan tänkas slita, säg en Ravnos, i bitar angående ensamrätten till att jaga inom ett särskillt område, eller en Tremere som kan rosta en Assamite Sorcerer Antitribu i Camarilla för att behålla sitt monopol på ockult kunskap och blodsmagi i staden. Medan sådana mord kanske inte har någon större inverkan på den stora bilden så tror jag att den kan ha en stark inverkan på icke-livet för enskilda individer.

Naturligtvis finns det ofta andra sätt också och som många vampyrer troligtvis använder hellre än att använda sig av våld för att nå sina mål. Men man bör nog vara medveten om att många vampyrer helt enkelt inte har tillräkligt med inflytande eller tjänare för att kunna vinna alla sina konflikter på det sättet. Exempelvis vissa Brujah, Gangrel, Ravnos, Nosferatu eller Tzimisce för vilka man kanske kan tänka sig att våld är ett mer praktiskt sätt att lösa konflikter, och ett sätt som talar till deras fördel. Jämfört med exempelvis Ventrue, vissa Brujah, Toreador, Tremere, Setites etc vilka man kan tänka sig kan ha en större fördel i att agera via ombud eller sociala kanaler.

Sedan kanske jag borde påpeka att eftersom vampyrer brukar tåla en del stryk så behöver ju faktiskt inte varje strid vara till Final Death, eller hur?

Att väldigt gärna vilja ha ihjäl sina fiender är ju en bra ursäkt, men en vampyr brukar ha väldigt mycket att förlora på att försätta sig i fara. De lever ju tills de klantar till det och blir dödade, och därför är det nästan i varenda situation bättre att se till att man själv överlever än att döda sin motståndare, och det gäller både sidorna. Om du bara klarar dig i 300 år till så kommer dina motståndare ha haft ihjäl sig ändå.

Visserliggen har vampyrer ofta mycket att förlora på att sätta sig i fara, men de flesta lär sig nog också att de för eller senare måste ta risker. Som jag ser det borde det snarare handla om att göra beräkningar och ta kalkulerade risker. Precis som att de nog inser att bara vänta inte kommer att lösa deras problem. Även om de själva kan leva för evigt så kan ju fiender och rivaler bland vampyrerna göra likadant, så för eller senare kommer de nog behöva göra någonting mer praktiskt åt saker. Vare sig det sker personligen eller via ombud, eller en kombination av dessa. Detta behöver naturligtvis inte vara att de möts efter solnedgången för en duel man mot man, men våld är ju faktiskt ett väldigt användbart hjälpmedel som få vampyrer nog bortser från.

Och även om de äldre vampyrerna har makten så kan de inte alltid få andra vampyrer att försätta sig i livsfara hela tiden, det skulle inte vara särskilt populärt, och dåliga saker skulle hända med en elder som betedde sig så.

Det beror nog lite på hur man ser på saker, men annars fattade jag att det är en av grundidéerna till Camarillan är just att de unga skall ta och göra skiten och de gamla skall sitta tryggt uppburna av de yngre. Men jag kan ha fel.

Annars är ju jag av uppfattningen att ju äldre en vampyr är desto mer självisk verkar den vara, och bara några få bryr sig verkligen om Camarillan eller Sabbaten (förutom vissa speciella positioner). En klan elder, eller många prinsar sitter innehar den positionen för att den ger dem makt, inte för att de vill göra något gott för Camarillan. Skulle de tjäna på det, i längden, skulle många nog sälja ut sin stad till Sabbaten, om de fick möjligheten. Nu är ju det ganska osannolikt med tanke på hur olika deras filosofier är, men det är sällan lojalitet mot gruppen i sig, snarare mot sig själv.

Håller helt med dig om att de allra flesta gamla vampyrer är självtjänande och egocentriska till 110%. Emellertid så brukar de ju också hålla positioner inom sekter eller klanen och genom att se till att de yngre känner lojalitet mot sina sekter och klaner så kan denna lojalitet även sträckas till de makthavare som representerar dessa sekter i lokalområdet. Nämligen dessa äldre vampyrer. Men det är naturligtvis min syn på hur det skulle kunna vara.

På tal om att sälja ut sin stad. Var det inte någon Lasombra biskop som samlade alla Sabbat i Milan, förklarade att han gick över till Camarilla och brände ihjäl dem tillsammans innan han gick över? Eller har jag fel?

Återigen, det är min uppfattning, och det finns många undantag. Men även för undantagen känns inte strid som ett jättesmart drag. De kan ju inte göra något för camarillan om de är döda, bättre att skicka ghouls, eller yngre vampyrer (som i sin tur skickar sina ghouls, eller människor, eller försöker komma på en listig lösning för att slippa slåss själva, om de inte är fler).

Håller med om det att vampyrer helst slåss i överläge (vem gör inte det?) eller låter någon annan slåss åt dem. Men jag hävdar ändå att det titt som tätt ändå är så att vampyrerna kommer själva att hamna i situationer som kräver våld. Om inte så för att ghoulsen eller människorna själva är inkapabla att ta ned de vilka de skickas mot, för att dessa tidigare måltavlor kommer efter de som skickade folk från början eller för att man blir utsatt för anfall från ghouls eller människor själva.

Återigen, det är min uppfattning, och det finns många undantag. Men även för undantagen känns inte strid som ett jättesmart drag. De kan ju inte göra något för camarillan om de är döda, bättre att skicka ghouls, eller yngre vampyrer (som i sin tur skickar sina ghouls, eller människor, eller försöker komma på en listig lösning för att slippa slåss själva, om de inte är fler).

Edit: Därmed inte sagt att det inte förekommer strid alls, det lär ju finnas massa gäng med nyblivna Brujah's som tycker det här med att vara vampyrer är skitcoolt, och gangrel också för den delen, speciellt hos Sabbat och Anarchs, som slåss utav bara fan. Däremot i de större konflikterna, som faktiskt kommer att spela någon roll i det stora hela, tror jag att våld är en verkligen sista lösning.

Jag håller med om att våld i det stora hela nog inte är det första alternativet. Men jag har aldrig fått känslan av att någon direkt drar sig för att använda våld, personligen eller via ombud (vilket naturligtvis beror på individen och dennes resurser och styrkor) om de ser det som ett fördelaktigt alternativ.

Jag kan utsätta dig för nåt så farligt som logik..

Om det vore som du förespråkar med "KoS"-tänkandet hos de flesta i WoD, så skulle aldrig en raid eller siege uppstå.

Om varje enskild vampyr angriper "on Sight" så finns det en snöbolls chans i hellvetet att ens samla alla klananhängare/sabbat för en så stor manöver. (sen ska vi inte ens tala om att hålla ihop horden, eller ens överleva länge nog att det ska bli tal om manövrer på mer än 2 man...)

Visst, en fräsh sabbat-rekryt är lite av ett kötthuvud (läs: inte i direkt kontroll av sin beast.) DOM kan mycket väl anfalla "on Sight" om de är hungriga t.ex. men inte ens dom går efter "KoS"-tänkandet i vecka 4, ety annars dör de på egen hand, i nån mörk gränd. (antagligen mot 3 camarilla, ety de inte är så korkade att gå själva i strid, samt alla är lite kraftigare som standard..)

Och de som kontrollerar dessa, blir INTE så mäktiga genom att tänka kortsiktigt.

Lugna ned dig Lord of Muppets, vad jag menar är inte att de anfaller som dataspelsgubbar rakt på bara sådär. Däremot menar jag att om en Sabbat stötter ihop med en Camarilla så kommer det med största sannolikhet att sluta med våld om inte den ena eller andra lyckas sticka därifrån eller om ingen av dem känner sig säker nog att anfalla. Någon form av diplomati eller försök att komma överrens kommer knappast att ske och att de flesta större konflikterna defacto är olösliga på annat sätt än genom våld.

Sedan att tänka kortsiktigt så har väl Sabbaten den där taktiken med "mass-embrace" och "shovelhead" vilka till min förståelse fungerar som just kannonmat, och att dessa inte har någon längre medellivslängd i allmänhet.

jag kan göra det enklare & säga att det finns Det finns 2 sorters vampyrer i WoD, överlevande och de som anfaller utan att vara säkra på att vinna.

Att göra ett oöverlagt anfall på personlig eller klanmässig nivå leder till kategori 2.

Så de kanske inte direkt är i annat än stalemate i nåt år/decennium, men öppet ärkekrig är det då inte hela tiden iirc...

Jag hävdar inte att folk bara slänger sig in i strider som de inte själva tror sig kunna vinna, men att de nog kan vara ganska våldsamma ändå.

De håller på klanens djuplodande ränkesmidande hellre.. Med nåt så dumt som "KoS" i huvet lever man inte länge nog att bli elder.

Av 100 nyskapade vampyrer, hur många tror du kommer att bli gamla vampyrer med massor av makt och inflytande, jämfört med de som förvandlas till aska någonstans på vägen? Och hur många nya elders tror du att de redan existerande elders vill ha?

Vill du spela med dylikt tänk, så kör för det; Jag tycker det låter som våldtäkt på en bra setting.

För det första spelar jag inte Masquerade utan Requiem. För det andra spelar jag inte så utan kommenterar att Masquerade-settingen är uppbyggd, till min förståelse, i ganska stor del på just våldsbetonade konflikter och att våld är en oundviklig del av spelet då de flesta konflikter som existerar att spela med är mer eller mindre olösliga på annat sätt än att ena sidan utrotar den andra.

Om jag skulle spela Masquerade skulle jag med största sannolikhet inte spela så, men vi diskuterar inte hur jag skulle lägga upp ett Masquerade-spel. Om du är intresserad av att veta får du gärna fråga så skall jag också svara.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Går inte alla oWoD-spelen in i varandra? Vad jag har fått för mig så är det lite som med figurspel, det är bara olika regeluppsättningar för olika "raser"! Vad jag känner till, så så finns det ingen egentlig motsvarighet till Gehenna i t.ex. Ascension (om man inte tar in Technocracy's "Världen spricker"-teori, då)! Jag har ju inte spelat så mycket Masquerade, men en del i resten av oWoD, dock tror jag att här har uppstått en av Sveroks välkända SL-debatter.

1-"Jag har rätt, för så står det på sidan X i bok Y!"

2-"Nej, jag har rätt, för så står det på sidan P i bok F!"

3-"1 har delvis rätt, för Hitlers katt hade vit svans!"

(Kolla några av de andra flersidors-trådarna här på forumet, så får ni se vad jag menar ;) )

Hur allt är menat att uppfattas, är det bara författarna av böckerna som vet, hur det uppfattas är upp till SL att avgöra!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Fast i mage slutade det ju också med att världen gick under i och med just Ascension...

I vilket fall som helst. Om Lord of Muppets och Ellanion är med så är jag beredd att låta det vila med att vi är överrens om att vi inte är överrens i frågan om våld i Masquerade.

Share this post


Link to post
Share on other sites
För att slå hål på listan Gurkhal postade rekommenderar jag The masquerade of the red death, en trilogi där visserligen inga Kuei-jin är med, och inte Tzimisce som inte bråkar med Tremere, men där alla de andra grupperna verkligen inte dödar varandra direkt på sikt, inklusive Sabbat.

Får väl faktiskt sägas att WW efteråt gjorde så att denna bokserie inte var del av deras WoD canon, antagligen eftersom de ansåg den vara lite väl pårökt. De bortsåg alltså från den och låtsades som att den aldrig funnits, ungefär. Men givetvis finns det andra exempel på situationer där sådant förekommer och jag håller i stort helt med dig om det du skriver.

Sedan kan det nog vara ganska användbart för en enskild vampyr att få andra vampyrer dödade. En Ventrue exempelvis kan nog ha anledning att vilja döda en konkurrerande Toreador som står i vägen för ökat inflytande i affärsvärlden, liksom en Gangrel kan tänkas slita, säg en Ravnos, i bitar angående ensamrätten till att jaga inom ett särskillt område, eller en Tremere som kan rosta en Assamite Sorcerer Antitribu i Camarilla för att behålla sitt monopol på ockult kunskap och blodsmagi i staden. Medan sådana mord kanske inte har någon större inverkan på den stora bilden så tror jag att den kan ha en stark inverkan på icke-livet för enskilda individer.

Jag tror att det här visar ganska så bra på något du verkar ha missat. Anledning att vilja se dem dödade, ja. Anledning att själv engagera sig i detta eller bistå till det på något sätt som kan få en straffad för det, inte troligt om det inte finns känslomässiga motiv. Varför försöka få någon dödad om det kan leda till ens egen död? Bättre då att spela säkert då, i jämförelse med risken att få sin odödliga existens avslutad - se det som att man bokstavligen har _oändligt_ mycket att förlora - är den där lilla extra makten inte värd så mycket. Att prygla någon lite är en helt annan grej, det kan man nog komma undan med så länge offret inte har så mycket inflytande och vänner. Men till och med sabbaten har dödsstraff för att mörda vampyrer. Det tredje exemplet du använder håller jag med om att känns rimligt, mest för att Tremererna kan antas misstänka att Assamiterna är ute efter dem. Ska inte heller påstå att det inte lär finnas gott om fall där det kan hända även i de två andra exemplen, men jag tror att det är långt ifrån normen.

(Och som en parantes så tillhör Assamite Antitribu Sabbaten, de som begärt inträde i Camarillan har inte något sådant namn för sig även om de alla är schismatiker så de skulle kunna kallas det.)

På tal om att sälja ut sin stad. Var det inte någon Lasombra biskop som samlade alla Sabbat i Milan, förklarade att han gick över till Camarilla och brände ihjäl dem tillsammans innan han gick över? Eller har jag fel?

Han hette Giangaleazzo och du har helt rätt förutom att han var ärkebiskop och inte brände ihjäl Sabbatmedlemmarna utan brände upp vad som sägs ha varit originaldokumentet till Code of Milan (som han själv var med och skrev på när det begav sig) och lät därefter sina Camarillavänner attackera Sabbaten.

För det första spelar jag inte Masquerade utan Requiem. För det andra spelar jag inte så utan kommenterar att Masquerade-settingen är uppbyggd, till min förståelse, i ganska stor del på just våldsbetonade konflikter och att våld är en oundviklig del av spelet då de flesta konflikter som existerar att spela med är mer eller mindre olösliga på annat sätt än att ena sidan utrotar den andra.

En del av settingen ja, håller helt med om att många av konflikterna är i praktiken olösliga. Men som sagt betyder det inte alls att spelandet behöver ha några inslag av våld om man nu skulle vilja det, det finns utmärkta möjligheter att spela en kampanj helt utan våldsinslag om man skulle vilja det (även om jag personligen föredrar en blandning av alla de element Vampire har att erbjuda).

@ Christian.Carlsson

Även i Werewolf slutar det hela med att jorden går under, så det verkar som att det var så de menade att det skulle sluta.

Även om spelen går in i varandra mycket, så är det också stora delar av dem som inte fungerar tillsammans. Till exempel den animistiska världsuppbyggnaden i Werewolf kontra den kristna bakgrunden i till exempel Demon, WW har mig veterligen aldrig riktigt sagt hur de tänkt sig hur de olika förklaringarna av hur världen fungerar ska gå ihop, antagligen gör de det inte heller :mrgreen:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Please sign in to comment

You will be able to leave a comment after signing in



Sign In Now
Sign in to follow this  

×
×
  • Create New...