Jump to content
Sign in to follow this  
pinkunicorn

De övergivnas arme och rollspel i Sverige

Recommended Posts

Jag läste nyss igenom De övergivnas arme av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt som jag tidigare bara haft andrahandskännedom om. Det var ... intressant.

Detta fick mig att fundera lite på hur rollspel försvann från hyllorna på vanliga affärer i Sverige. Här är avslutningen av min bloggtext om boken (hela texten finns här):

Det riktigt tråkiga med den här boken är inte att den är så full av faktafel och insinuationer utan att jag tror att den hade en signifikant effekt när det gällde att slutligen knuffa bort rollspel från vanliga butiker och till specialaffärer. När jag började spela rollspel i mitten av 1980-talet kunde man köpa rollspelsböcker i flera olika vanliga leksaksaffärer i Linköping, och så var det i några år till. Jag vet inte i hur stor grad migrationen mot specialbutiker som berodde på vikande försäljning och hur mycket som berodde på moralpanik i media.

Det första som hände var vaga artiklar om att ungdomar hade blivit inspirerade av rollspel att begå våldsdåd eller andra brottsligheter. De här skriverierna hade normalt lika mycket substans som motsvarande skriverier om videofilm, rock'n'roll eller jazzmusik, men (återigen normalt) så är mediadrevets logik sådan att fakta inte spelar någon större roll; det är rubrikerna i de initiala artiklarna som är det väsentliga. Korrigeringar publiceras normalt inte alls, och om de gör det så är det på en undanskymd plats.

Som nästa punkt publicerade Äventyrsspel rollspelet Kult 1991. Det hade publicerats våldsamma rollspel förut, på samma sätt som en krigsfilm eller indianer och cowboys är våldsamt, men Kult var annorlunda genom att vara genomtänkt, personligt och närgånget. Kult är inte trevligt och utger sig inte för att vara det. Det rekommenderades från 15 år, och det finns en mycket god anledning till det. Rollspelet Kult backar inte för att ta upp teman som incest eller våldtäkt, precis som andra konstinriktningar (litteratur, film, drama, etc) kan göra det, men det betyder inte att resultatet är njutbart för alla. Det betyder å andra sidan inte heller att resultatet automatiskt är mindre värt. Det är ingen som tycker att Kung Oeidipus är skräp eller bör förbjudas bara för att pjäsen behandlar incest. Gapet från de mer eller mindre Sagan om Ringen-inspirerade rollspel som då var normen till Kult var stort, och det gjorde att det uppstod en infekterad debatt i media med högljudda krav på förbud.

Slutligen kom De övergivnas armé ut och satte allt detta på pränt från ett respektabelt bokförlag. Jag skulle tro att de flesta som läste den här boken inte hade någon personlig erfarenhet av rollspel och tog dess utsagor för sanna, och det ledde till att rollspel allt mer trängdes undan till några enstaka specialbutiker istället för att som tidigare finnas på hyllorna i vilken leksaksbutik som helst. Med tanke på att de som växte upp med rollspel på 1980-talet numer tillhör den generation som driver leksaksbutiker kanske man kan hoppas på en återgång.

Jag är intresserad av att höra kommentarer till mitt försök till historieskrivning ovan, antingen här eller som kommentarer på bloggen.

Share this post


Link to post
Share on other sites

På den tiden fanns även de små 'Bokspelen' - lilla vargen osv - som man spelade själv med hjälp av en tärning och en liten blyertspenna. Det var nog väldigt nyttigt för läsförståelse och minne. Men idag finns Nintendo DS..

Vilken förälder som helst med lite kunskap skulle nog hellre se sin tio-åring sitta med ett bokspel än med ett Nintendo DS - det är nog en tuff uppgift för marknadsförarna men en intressant utmaning i spåren av Harry Potter eran som fick killar i yngre tonåren att läsa böcker.

Dagens datorspel spelas iofs tillsammans, men ändå i ensamhet. Pappersrollspelen kräver att man träffas, kanske tältar på någons bakgård och spelar tills gryningen. När jag var ung användes husvagnen frekvent trots att den inte rörde sig en meter :D Kompisarna kom dit och där spelade vi allsköns rollspel. Commandore 64 datorn var en konkurrent men den var chanslös om valet stod mot rollspel med kompisarna. Jag tror att World of Warcraft är en tuffare konkurrent.

Det är dags för lite retro i spelvärlden så tillbaks med rollspelen i leksaksbutikerna!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Gjorde den boken någon skillnad? Kanske, kanske inte. En svikande marknad (datorspelen tog över) och en inriktning på rollspel som vände sig mot unga vuxna istället för barn var nog det som fick bort rollspelen från leksaksbutikerna.

Vi har fortfarnade inte sett ett rollspel för barn (det ryktas dock att Mindless Gaming håller på med ett spel lämpar sig för att skapa barnsagor).

Share this post


Link to post
Share on other sites

De Övergivnas Armé tror jag fortfarande har inflytande. Inte på samma direkta sätt som den hade då folk fortfarande läste den, men nidbilden som den målade upp står fortfarande som mall för väldigt mycket som uttrycks om spelare i allmänhet och rollspelare och lajvare i synnerhet.

Ni kommer väl ihåg hysterin efter Halmstadmordet? Vampire-lajvaren som blivit dekapiterad av två knarkare? Innan det överhuvudtaget fanns några misstänkta så gapade media om lajvarens hobbyutövande. Trots att min spelgrupp redan hade spelat rollspel i flera år så kom jag till en av mina spelkompisar och mötte ett par oroade mammor sittande vid köksbordet med Expressen framför sig.

Som någon tidigare skrev så tror jag dock att rollspelens migration till specialbutiker mer har berott på hur målgruppen har förändrats. Det saknas idag rollspel för barn, och till viss del för ungdomar också. Hur många tioåringar orkar sätta sig in i regelsystemet till Drakar och Demoner eller Eon om inte någon äldre hjälper dem? Hur många föräldrar tror ni skulle köpa grundregelboken? Tänk själv scenariot, om det skulle skett i en leksaksbutik.

Förälder: - Jo, min nioåriga dotter vill ha ett rollspel... Vad ska man köpa då?

Biträde: - Eon kanske? Här borta har vi de böckerna.

Förälder: - Öh. Va? Det är ju massor! Måste man ha alla?

Biträde: - Nädå, du kan börja med grundregelböckerna. De är bara två stycken. Fast jag rekommenderar att du köper boxen.

Förälder: - Men... Det här är ju hur mycket som helst. Hon har inte ens läst Berts Dagbok.

Biträde: - Ingen fara. Sätt dig ner med henne och börja skapa en rollperson så löser det sig. Här *bläddrar upp en sida*

Förälder: - Längd... vikt... attribut..? Nämen, du. Har du monopol?

See my point? Lägg då till att föräldrar inte har en aning om vad rollspel är, och att media idag fortfarande tror att piff och puff hade rätt...

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller inte med om avsaknaden av rollspel för barn. Eller rättare sagt, det har väl nästan aldrig funnits rollspel för barn. I den grå forntiden med blåbox-DoD var det just sådana scenarior: förvirrade föräldrar bläddrade i obegripliga regelböcker. Men lillgamla ungar ville ändå spela, dels för att känna sig överlägsna alla som inte fattade och dels för att det verkade spännande.

De övergivnas armé är jag också skeptisk till hur betydelsefull den var. Själv hörde jag aldrig talas om den förrän långt senare och jag träffade ALDRIG någon som hade hört nidskvaller om rollspel. Nu var jag inte aktiv i rollspelens kärna. Jag spelade med vänner och släktingar, talade irriterande ofta om min fascinerande hobby med andra vänner och släktingar och flyktiga bekanta, gick på några få konvent och sög girigt i mig varje gång rollspel dök upp i media. Och det var verkligen inte ofta.

Det är och förblir helt enkelt en rätt obskyr hobby, även om den nu är ännu obskyrare än under glansdagarna. Såväl vuxna som barn visste helt enkelt inte vad det var. Ja, det nämndes i tidningarna, men inte så mycket att utomstående tog till sig eller brydde sig.

Kult däremot var en rätt tydlig anledning till leksaksaffärernas tvärvägran.

Share this post


Link to post
Share on other sites

"De övergivnas armé" samt det faktum att rollspelen, med Kult i spetsen för de svenska rollspelen och Vampire i spetsen för de amerikanska, drog in en gotisk ådra som inte funnits förut tror jag samverkade till att debatten blev så hätsk som den blev.

Om jag inte har helt fel satt författarna till DÖA även med i Åhléns etiska råd, vilket också kan ha påverkat åtminstone den butiken att ta bort rollspelen från hyllorna.

Att Kult framställde en värld bortom hopp, en värld som är fel, där tvivel och osäkerhet regerar var förvisso otroligt stilsäkert och trendkänsligt av författarna, men det tog också ner rollspelandet på en personlig nivå. Tidigare ställdes inte så stora krav på rollpersonens psykiska egenskaper (möjligtvis SAN i CoC), men här har man plötsligt mörka hemligheter och plågas svårt av sitt uppvaknande till verkligheten, en inre kamp som kan verka skrämmande för vilken oinsatt person som helst.

Ja, jag tror DÖA hade stor inverkan på debatten och på rollspelen, eftersom den var delaktig i att rollspelen försvann från leksaksbutikernas hyllor och därigenom förlorade en bred distributionskanal.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Till skillnad från de flesta här så tror jag inte att DÖA hade något nämnvärt inflytande på att rollspelen försvann från leksaksaffärerna. När boken kom var den slutklämmen på några års rollspelskritik, och även om den lär ha påverkat några rollspelares privat- och yrkesliv, var den för snäv och propagandistisk för att läsas av fler än de närmast sörjande. Boken hade minimalt inflytande på debatten i förhållande till dess sidantal, och vid den tiden hade Sverok m.fl. bedrivit en tämligen framgångsrik motkampanj, och de rollspelspositiva artiklarna var fler än de negativa. Några rollspelsnegativa artiklar (som Örn- och Sjöstedt låg bakom, bl.a i "Svensk polis") hade troligen större skadeverkningar än boken. Datorspelens framväxt i kombination med ganska dålig lönsamhet i rollspelsbranschen, och (om jag inte missminner mig) problem med distrubitionskanalerna, är troligare orsaker till att spelen försvann från hyllorna. Lokala bojkotter av leksaksaffärer med rollspel i sortimentet förekom redan runt mitten av 80-talet, men man ska komma ihåg en sak: om en butiksägare noterar att en del av sortimentet inte omsätts i den takt som är önskvärd eller ger den vinst som förväntas, ersätts den med något mer lönsamt. Leksaksaffärerna kunde aldrig konkurrera med specialbutikerna om sortiment eller pris, och spelsugna ungdomar lärde sig snabbt att söka upp Tradition, Spel och sånt, Flamman, m.fl. spelbutiker.

Min genomgång av DÖA.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Gjorde den boken någon skillnad? Kanske, kanske inte. En svikande marknad (datorspelen tog över) och en inriktning på rollspel som vände sig mot unga vuxna istället för barn var nog det som fick bort rollspelen från leksaksbutikerna.

Vi har fortfarnade inte sett ett rollspel för barn (det ryktas dock att Mindless Gaming håller på med ett spel lämpar sig för att skapa barnsagor).

NJA. Tysta Stadens Hjältar är inte tänkt som ett spel för att skapa barnsagor. Det vi menar med "Barn är 10-13 åringar och det vi menar med "Barnvänligt" gäller mer när det kommer till regler och text.

Share this post


Link to post
Share on other sites

NJA. Tysta Stadens Hjältar är inte tänkt som ett spel för att skapa barnsagor. Det vi menar med "Barn är 10-13 åringar och det vi menar med "Barnvänligt" gäller mer när det kommer till regler och text.

Ok, då finns det fortfarande en stor nisch att fylla. Själv tycker jag att interaktiva barnsagor skulle vara ett väldigt intressant tillskott till rollspelsfloran.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller helt och fullt med Björn Hellqvist, ovan, om att De övergivnas armé inte hade någon speciell inverkan eller genomslagskraft i Sverige. Köparna av boken var först och främst rollspelarna själva, vågar jag påstå. Snarast blev boken sista spiken i kistan för "kritikerna", då den sågades i såväl kvällspressen som av biblioteken.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ok, då finns det fortfarande en stor nisch att fylla. Själv tycker jag att interaktiva barnsagor skulle vara ett väldigt intressant tillskott till rollspelsfloran.

Kanske något i stil med det här?

Klicka här för att visa dolt innehåll.Nej, spelet som recenseras i länken finns inte på riktigt, men visst vore det häftigt om det hade funnits.

/tobias

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja, jag tror jag ska ta och köpa den. Jag vill helt enkelt ha läsa den och sedan hata den istället för att hata den efter att ha läst enskilda citat ur boken på internet.

Share this post


Link to post
Share on other sites
@Adams: Jag rekommenderar att du läser Björns genomgång av De Övergivnas Arme i anslutning till boken. Det är en mycket fin genomgång enligt mig. Länk: http://bjorn.foxtail.nu/didi_.html

Har skumläst den för länge sedan tror jag och började då hata boken och författarna utan att ens ha läst den. :P Men om jag köper boken (felet med det är att det ger Didi pengar och det vill jag inte) så ska jag definitivt jämnföra boken med sidan.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

Det var väl snarare ett starkt tendentiöst inslag i Rapport om Kult (larmrapport om att man kunde köpa porrspel i leksaksaffärer) som hade den absolut största effekten på att få bort rollspelen från leksaksaffärerna i Sverige? När man pratar med de som var med på den tiden (folk från Äventyrsspel och andra) brukar de i alla fall säga att efter det Rapportinslaget var det över en natt omöjligt att sälja in rollspel, alla rollspel, till Sveriges leksaksaffärer.

Didi och Björns bok kom efter Rapportinslaget om jag minns rätt och hade därför troligen inte så stor effekt. Ett rykte gör gällande att redaktören på Nordstedts som var ansvarig för att boken antogs för publicering senare sades upp/omplacerades, mycket p g a just det beslutet...

hälsar

Örnie

Share this post


Link to post
Share on other sites
Didi och Björns bok kom efter Rapportinslaget om jag minns rätt

Fem och ett halvt år senare.

Fast man ska också minnas att den kom efter tre års aktivt antirollspels-kampanjande från dem i form av föredragsturnéer, tidskriftsartiklar och TV-framträdanden, samt frekventa tips till kvällspressen. De gjorde garanterat hobbyn långt större skada med det arbetet än med sin bok, inte minst som de under den tiden hade solid cred bland kommunalpolitiker, föräldraorganisationer, kulturkretsar och åtminstone delar av poliskåren. DÖA var nog snarare en starkt bidragande orsak till att den credden tog slut...

Share this post


Link to post
Share on other sites

Rosen har rätt - det var kampanjandet som bidrog till att försvåra för hobbyn. "Kult"-inslaget i Rapport, efter larm från Allan Rubin, ledde till att spelet fick gratisreklam, men Stor & liten i Gallerian i Stockholm (numera BR leksaker) släppte allt vad rollspel hette. Min mor var med i Röda korset på 90-talet, och bevistade en av Ö&S "föreläsningar" som den lokala RK-sektionen hade beställt. Trots att hon visste vad rollspel gick ut på, så tyckte hon att Ö&S inte lyckades få fram ett begripligt budskap. Ö&S lyckades dock påverka ett par riksdagspolitiker, Åhléns, polisen, Hem & skola, kvällspressen, samt ett okänt antal lokala makthavare i kultur- och fritidsnämnder. I samma veva fanns det några psykologer, läkare och liknande som var inblandade på ett hörn (ofta med kopplingar till grupper som Livets ord och pingstkyrkan), så tidsandan på 90-talet var en med konfrontation mellan rollspelskritiker och rollspelsförespråkare. Det är svårt att sammanfatta skadan utan att kolla med dem som var med då, men det var säkerligen flera lokala spelgrupper som fick svårt att få aktivitetsstöd, hyra lokaler, etc. Sverok fick lägga en hel del kraft på att bemöta kritiken, och som fri debattör var jag också rejält insyltad. Ett antal rollspelspositiva reportage i bl.a. DN och lokalpress hjälpte att ge en annan bild av rollspelandet, och såhär ett drygt årtionde senare kan man ju se att Sverok och rollspelandet finns kvar, medan kritikerna har försvunnit eller för en tynande tillvaro i bloggosfären.

Det hade kunnat gå väldigt illa för tio år sedan, då ett rättsfall där en vampyrlajvare som mordhotat sin flickvän var under uppsegling, och Örnstedt var inkopplad som "expertvittne". En Expressen-artikel var tydligen i princip klar, och den hade nog kunnat bidra till att göra det mycket svårt för alla sorters rollspelande i Sverige om den publicerats. Det blev inget av rättegången, då Örnstedt påstås ha fått kalla fötter och dragit sig ur. Vad jag hört om det hela så hade inte heller fallet egentligen något med rollspel att göra, utan det var snarare fråga om en mentalt instabil person som dessutom var rollspelare som framfört hot mot flickvännen.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Guest

Jag håller på att läsa "De övergivnas armé", och kan skratta så jag gråter emellanåt. Det är precis som ni säger, det är så mycket faktafel och vissa saker är så absurda att det inte går att tro på det ens litegrann.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Please sign in to comment

You will be able to leave a comment after signing in



Sign In Now
Sign in to follow this  

×
×
  • Create New...