Jump to content

Tiridor

Medlem
  • Content Count

    14
  • Joined

  • Last visited

About Tiridor

  • Birthday 10/19/1990

Profile Information

  • Ort:
    Norrut
  • Intressen
    Rollspel:
    Trudvang, Götterdämmerung, Svenil, Trail of Cthulhu, Etherscope, Pathfinder, Coriolis samt Eon.
  1. Trail of Cthulhu Gruppen har samlat mod för att konfrontera en man som dom misstänker är boven i det hela, som dessutom är deras uppdragsgivare. Klassiker, jag vet. Men scenen utspelar sig följande: Rollpersonerna stormar in i huset och börjar anklaga mannen för mord och försvinnande. Det skäller ut honom i flera minuter för att det plötsligt blir tyst och anklagelserna avtar. Då gruppens privatdetektiv lite lätt frågar: "Och angående våran betalning?" Därefter skrattar uppdragsgivaren lite lätt och belönar gruppen med att döda 4 stycken av gruppens totalt 6 medlemmar. :shock:
  2. Det är så sant, men visserligen har det väl en roll i det hela med? Jag tror jag förstår vad du antyder, och självklart kan man inte döma ett rollspel utifrån vilka som spelar/spelleder. Alltså, om man är i en "dålig eller omotiverad grupp" så ska man ju inte döma rollspelet. Men om jag inte är påläst på ett rollspel, som jag sedan är med och testar så kommer ju min syn att reflekteras utifrån det spelmötet. Men visst vore det väl lustig om man fick en spelledare på köpet vid investering av ett nytt rollspel?
  3. Spännande tankar och idéer du har, må jag då säga. Jag kanske ska börja med att säga att jag personligen inte har speciellt mycket erfarenhet av att göra eller granska regelsystem men däremot är jag rätt så erfaren rollspelare och har prövat på ett och annat rollspel. Det första jag reagerar på är den skillnad det är på de olika kategorierna av vapnen, lätt, tungt etc. Man ska verkligen känna sig i underläge om man står och försöker se stor ut med en dolk och motståndaren står med en hillebard eller något tvåhands fattat. Gillas! Men, nu vet jag inte om jag bara har missat att se det, är det så att man inte har någon chans att undvika ett anfall som man får på sig? Tänkte att du kanske bara la fokus på att demonstrera skadesystemet i ditt exempel. Eller har det med "försvararens responshandling"? klarar man det inte är det ett parerat slag eller miss etc? Åja, men vad jag försöker säga är att jag tycker det ser skitbra ut, tummen upp! :3
  4. Åh, jag klarar inte av att rösta vilket som är bäst. Det är så svårt att jämföra alla genrer och typer. Jag skulle säga att det är så mycket som bestämmer - kampanj, spelledare, stil och framförallt vad man känner för. Om jag tänker bara när jag sl:ar så vill jag ibland ha ett rollspel med lite mer regler eller som är lite mer uppstyrt - men ibland vill jag bara ha något "enkelt". Även som rp kan jag ibland vara less fantasy temat och vill gå ifrån svärd till kanske en 44. Magnum revolver. Så därför säger jag *pass* på att rösta, tyvärr. :3
  5. Tiridor

    Rollspelsmusik

    På tal om "Plötsligt"-musik, så skulle jag gärna vilja ha tips om mer sådan. Jag känner att om jag ser över min Rollspelsmusik mapp, så är det framförallt "Plötsligt!"-mappen som skulle behöva växa till sig.
  6. Tiridor

    Rollspelsmusik

    Nu är jag inte så påläst angående förkortningar, men Götter? (Götterdämmerung) Våran Sl använder sig mycket av klassisk musik, speciellt vid s.k. lugna områden (värdshus, middagar etc) Eller i allafall då vi tror att vi är säkra, men det är lite olika. Klassisk musik är inte svårt att få tag i. Annars vid t.ex. mörka skogar använder han sig av vanlig "fantasy" musik. (Alltså, lågfantasy - och inte typ Conan barbaren) Men det är en låt som vi förknippar med Götter, och det är en låt jag speciellt rekommenderar för de som spelar Götter som skräck. Ta och lyssna på "I am so cold" från Left 4 Dead spelet. Den drar sl på med full kraft när man hittar nått som man i regel inte skulle vilja hitta, en s.k "plötsligt!"-låt. Ibland är det så man tror att hjärtat ska fara upp i halsgropen... :3
  7. Götterdemmerung SL: "Den fasansfulla varelsen gör ett utfall mot greven som chockad bara kan stå kvar och se på." Rp (1): "Jag skjuter." Och kastar sina tärningar. Rp (Greven): "Nej! Du kommer ju att träffa mig!" Rp:(1): *Laddar hastigt sitt vapen och siktar* Samtidigt som han säger sansat: Det är lugnt, vi har en fältskär...
  8. De första felet jag ser att jag gjort är att inte logga in mig. (facepalm)
  9. Det gäller ju att vara aktiv och ha många järn i ugnen. Vad som spelas nu (Kampanjer och skrivna rollspel): 1. Mutant, Undergångens Arvtagare 2. Götterdämmerung 3. Svenil (Jag som SL:ar) 4. Trail of Cthulhu (Jag som SL:ar) 5. Trudvang Sen tomma kvällar brukar vi fylla med lite improviserat spelledande av Eon.
  10. Jag minns inte hur, eller några siffror. Men en scen kommer ofta upp på tal: En rp skulle påkalla uppmärksamhet av en man på ett värdshus, av någon anledning kastar rp ett litet glas som viner genom luften - tärningar kastas på bordet och tärningarna räknas, glaset träffar mannen i armen och resulterar i att han bryter den.
  11. Vi var med om en, i alla fall vi fann det otroligt roligt! - mycket för att allt kom så plötsligt, lustig situation i rollspelet Svenil. Rollpersonerna infinner sig i ett köpcentrum och efter ett misslyckat snatteri så börjar det svärma av poliser och konstaplar överallt i byggnaden - det blir en kamp emellan gömställena och två av rollpersonerna gömmer sig i en liten toalett. Rollpersonerna består av Filip och Birger (karaktärstyperna dumskalle och ungkarl). De båda hör fotsteg marschera utanför och de bestämmer sig för att de måste ta sig ut på något annat sätt än dörren de kom in i. I det lilla rummet finns ingen ventilation, så det blir ingen Metal Gear lösning. Utan Birger börjar ta till våld med sin sopkvast på en av väggarna och får efter ett litet tag upp ett hål - en chans att fly! Men hålet är väldigt litet, så Filip och Birger utbyter varsin blick och de båda förstår - scenen efteråt bestod av episk musik: "Den väldiga Birger plockar upp den korta och ägg-formade Filip i hans hängselbyxor, prövar svinga lite lätt för att sedan drämma in med dumskallens huvud rakt i det lilla hålet. Resultatet blir till att väggen står pall och Filip fastnar med huvudet. Birger får panik och råkar ha sönder kranen och vatten börjar spruta. För att det inte ska bli någon scen utanför dörren så täcker han springorna i dörren med papper så det inte ska rinna ut. Rummet fylls oroväckande snabbt och för att inte Filip ska kvävas av vattnet så limmar Birger runt huvudet på ynglingen och för att han inte ska bli blöt (av någon anledning) så limmar han fast Filips fötter upp längs väggen så att Filip som ligger i en obehaglig ställning upp längs väggen med huvudet inkört i väggen." Uj, så här mycket hade jag kanske inte tänkt mig att skriva, men just scenen som händer här kanske inte är så "ovanlig" i rollspelet Svenil - utan det som blev en av det bästa kommentarerna var sen när Birger tvingas ta våld och går bärsärk genom köpcentrumet så kommer han efter ett tag ihåg sin trogna kompis Filip som fortfarande sitter kvar på toaletten - Birger springer upp till en vaktmästare och skriker. "Kom snabbt! Det har hänt en lite olycka!" Tänk er nu komma till toaletten och se stackars Filip med det sprutande vattnet... Ah, good times, good times!
  12. Ursäkta om jag blåser liv i en gammal tråd, men jag kunde inte hjälpa att läsa och begrunda. Jag håller fullständigt med tidigare talare, dels förstås att en rollpersons liv inte måste spelas till döden knackar på axeln. Det dillemmat om att man "fastnar" med ett uppehåll som man aldrig tar upp igen är ett moment som jag personligen upplever mestadels i improviserade äventyr. Men om man nu ska börja med en ordentligt kampanj så tycker jag ju inte att man ska sitta och gräma sig över att en karaktär som man gärna vill spela sitter fast i ett annat äventyr. Hur man löser det är ju upp till var och en. Men för att återknyta till tråden - I en fantasy värld kan jag tycka att man alltid (för det mesta) kan återgå till ett "normalt" liv. Eller att man avslutar med att man helt enkelt seglar iväg på ett nytt äventyr, alltså man avslutar karaktären med de orden. Men i ett äventyr som i Götterdemmerung eller H.P Lovecraft så tycker jag personligen att har en karaktär upplevt för mycket så är det för sent. Har man bevittnat den "riktiga sanningen om värden" som i Trail of Cthulhu så måste man antingen helt enkelt fortsätta eller tas om hand i ett "fluffigt mjukt rum med en massa läkare som inte verkar lyssnar på en". Kort sagt, någon pension efter att man tampats ondskan själv så är det svårt att sätta sig med en god bok framför en sprakande eldstad. Men det är förstås min syn på det hela!
×
×
  • Create New...