Jump to content

Backis

Medlem
  • Content Count

    6
  • Joined

  • Last visited

About Backis

  • Birthday 10/14/1973

Profile Information

  • Ort:
    Stockholm
  • Intressen
    Rollspel, datorer, historia, politik, fantasy, sf.
  1. Engelsk sida om Alvisk heraldik (Tolkiensk), inte vad du frågade efter, men det bästa jag kunde hitta. http://www.forodrim.org/gobennas/heraldry/heraldry.htm
  2. Naturligtvis är det att man ska göra det som passar en själv som gäller, det är ju det som gör p&p-rollspel överlägset vilket datorspel som helst. Rollspelande är ju ett (mer eller mindre) formaliserat historieberättande kombinerat med improvisationsteater. Och om det INTE skulle stå att man använder reglerna som man vill (eller inte vill), vad ska Neogames göra? Skicka RIAA på en? ;o) /Uffe
  3. Så, då hade man en profil här också. Jag har nåt vagt minne av jättebågar man spänner med hela kroppen nånstans ifrån, men om dom var Kinesiska eller effektiva kommer jag inte ihåg. Vi har ju vapen som arcuballista, ballista och arbalest med långa räckvidder förstås... men dessa är nästan mer att betrakta som belägringsmaskiner. Iallafall användes de mest för att angripa eller försvara fortifikationer. Detta är förvisso off-topic. ) Jag tror inte det tillverkades hakebössor så sent. Hakebössan (arquebus) är föregångaren till den slätborrade musköten oftast med grövre kaliber och alltid med kortare pipa. Oftast var även kolven kortare. Mekanismen var så gott som alltid ett luntlås. Under mitten av 1800-talet och framåt konkurrerade räffelmusköten ut den slätborrade musköten p g a en ny kultyp, den s k Miniékulan. Räffelmusköten var nu ingen ny utveckling utan var i bruk redan på 1500-talet. Fördelen med räffelmusköten är att räfflingen (om loppet greppar kulan) inducerar rotation på kulan, vilket stabiliserar den aerodynamiskt och ökar precisionen. Problemet var länge att för att få loppet att greppa kulan var man tvungen att använda överkalibriga projektiler. Detta ledde till att man var tvungen att rätt brutalt hamra ner kulan i loppet vilket tog mycket längre tid än med slätborrade musköter. Räffelmusköter användes som jaktvapen och förmodligen av skarpskyttar, och hade laddningstider på en bra bit norr om minuten, och var samtidigt ordentligt utröttande för skytten. En slätborrad musköt kunde avfyras ett halvdussin eller fler gånger för varje skott som kunde presteras av räffelsmusköten. Under senare halvan av 1700-talet experimenterades det en del med bakladdade räffelmusköter för att överkomma problemen med lång utmattande laddningstid, bl a med skruvblock, men p g a att material och produktionsteknik inte var riktigt mogen för sådana projekt slog inte dessa försök ut väl. T ex läckte dessa vapen ofta oberäkneligt och generöst med krutgaser farligt nära skyttarnas ansikten, vilket ledde till att standarvapnet förblev den gamla hederliga slätborrade musköten. Miniékulans uppkomst ändrade på spelet. Istället för att ha en överkalibrig kula använde man, precis som för den slätborrade musköten, en något underkalibrig, fast med en kjol som vid avfyrning pressades ut för att greppa loppets räffling. Helt plötsligt hade man en musköt som laddades lika snabbt och enkelt som en slätborrad musköt med den räfflade muskötens precision. Nu vet jag inte vad 1700-1800-talsutveckling inom vapenteknologi kan vara till för nytta i Eon, men får man mig att börja skriva så rullar det på tydligen. ) /Uffe
×
×
  • Create New...