Jump to content

Ellanion

Medlem
  • Content Count

    4,024
  • Joined

  • Last visited

Everything posted by Ellanion

  1. Jag har inget som helst koncept för hur gammalt det är, så vissa spel kanske inte passar. Men alltså, det finns enorma mängder spel som inte innehåller våld, som jag tänker diskutera längre ner, men jag tänker börja med att gå igenom de spel som redan rekommenderats. Portal 1 och 2 är fantastiskt bra pusselspel, som kräver sekventiellt tänkande och förmåga att navigera en tredimensionell miljö (i högre grad än många andra 3D-spel). Det är användbara förmågor, att kunna visualisera konsekvenser och arkitektur. Det innehåller inget visuellt våld, men huvudpersonen kan dö på rätt obehagliga sätt, bli skjuten en massa (av antingen explosiva energibollar eller av robotar (som ser väldigt ofarliga ut och är väldigt charmiga i övrigt) med maskingevär), ramla ner i giftigt vatten, och skärmen får en blodeffekt när en tar skada). Spelen innehåller mycket svart humor, och storylinen (som är väldigt diskret och de kanske inte märker) är mörk. Det är väldigt bra spel, som lär ut användbara saker, men jag kan inte rekommendera dem till barn om du inte är bekant med innehållet och kan säga att det är rätt för dina barn. Jag säger inte att innehållet är opassande, bara att du borde veta exakt vad det är. + för kvinnlig huvudperson, något av en raritet. Starka, smarta kvinnliga förebilder är inte fel. Monkey Island-serien är jättecharmiga peka-och-klicka-äventyrsspel. De kan vara svåra och ologiska, och bygger på ganska konstig pusselmekanik som länge genomsyrat spel. Var beredd att behöva leta upp en guide online att hjälpa barnen med när de fastnar (jag kan fixa länk till en om det skulle vara av intresse). Språket och skämten kan vara lite grova, men förmodligen inte så mycket att du skulle reagera (om jag inte förträngt något). Jag spelade tredje spelet i serien som ungefär 9-åring, och det gick bra. SIM-spelen som rekommenderas är ofta bra, men det finns många. Jag skulle rekommendera SimStad om du kan hitta det, det är en svensk översättning av SimTown som tidigare fanns att låna på bibliotek bland annat. Lite äldre, men väldigt charmigt. Sim Park är också gulligt, en bygger en djurpark. The Sims-spelen är bra, men det ska tilläggas att dina barn förmodligen kommer hitta sätt att dränka, sätta eld på eller svälta sina simmar, om de är som de flesta barn och experimenterar. Det är inte grafiskt, men det kan vara bra att ta diskussionen. + för lära sig planera och i The Sims förekomsten av homosexuella par, adoption. Total avsaknad av all form av rasism/sexism/homofobi som inte spelare själv tar med sig. Minecraft. Fantastiskt, kreativt spel. Det finns ett spelläge där våld förekommer, representerat på ett väldigt icke-obehagligt sätt. Inget blod. Det går att spela helt utan monster och då förekommer inte våld, förutom att spelaren kan slakta kor, grisar och kycklingar för mat. Går mest ut på att bygga och utforska. Extremt populärt, bland de mest sålda spel som finns, går hem även hos folk som inte gillar "klassiska" typer av spel. (Extra) + för att alla karaktärer och varelser i spelet är agender. Det finns inte manliga och kvinnliga karaktärer eller djur. Alla funkar som både och. Detta framgår dock inte hos de flesta som kommer tolka huvudpersonen som manlig och djuren som antingen eller, men det är en fin touch. Hearthstone, bra taktiskt spel, går ut på mycket våld. Visas inte visuellt, men hörs. Mycket strategi, väldesignat, snyggt UI, extremt dålig representation av (främst) kvinnor. Trine, extremt vackert spel. Förekommer en hel del våld mot monsterspindlar, skelett, drakar, goblins, och det finns mängder av fällor i form av eld, lava, spikar. Ganska brutalt. Sid Meier's Pirates! Vackert, charmigt, väldigt stort, mycket att göra. Många svårighetsgrader, den mesta gameplay är rytmisk och "tryck på rätt piltangent när symbolen dyker upp på skärmen (högre svårighetsgrader bara en visuell hint)". Förekommer våld, men "snällt" sådant. En dödar inte pirater, en puttar ner dem i vattnet, oftast med väldigt cinematiska påhitt, som att få dem att fastna i ett snöre som drar ner dem i vattnet. Litet minus för sunkiga könsroller och representation. Theme Hospital. Inget våld, och en kör ett sjukhus. Snyggt och charmigt, men mycket svart humor. En del av sjukdomarna (och sätten att läka dem på) är "charmigt" groteska, exempel "Uppsvällt huvud", stick hål på huvudet med en nål, huvudet blir som en tom ballong, blås upp det igen med en pump. Om en inte kan bota någon kan en skicka patienter till en obdusceringsmasking, som kommer döda patienten. Det finns också en dödshjälpsmaskin som ser extremt brutal ut. Om dina barn ska spela det så ska du veta exakt hur saker och ting ser ut innan du låter dem spela det. Recettear. Ingen aning. Solar 2. Charmigt, visuellt stimulerande, det förekommer våld. Inte särskilt visuellt, men rymdpirater skjuter vilt omkring sig och en kan få uppdrag att eliminera allt liv på en planet. Det syns inget, planeten kommer bara vara en liten boll på skärmen som någon säger att det finns liv på, men dock. Så, till rekommendationer. Pettson och Findus i snickarboden. Video som visar hur spelet ser ut: Det är massa små minispel i Pettson och Findus-miljö, mycket hemligheter och pussel. Väldigt charmigt, väldigt vackert. Pettsons uppfinningar. Recension av spelet: http://www.pappasappar.se/pettsons-uppfinningar-1/ Charmigt, men lite kort pusselspel. Påminner väldigt mycket om en enklare version av TIM. TIM. The Incredible Machine. En video från en äldre version av spelet, väldigt lång, hoppa lite fram och tillbaka så får du ser hur det ser ut: En hel serie spel som går ut på att antingen fritt bygga maskiner, eller lösa pussel. Väldigt charmigt och snyggt, med logiska pussel och en del teknologiskt tänk. De vanliga maskinerna är olika sorters Rube Goldberg machines, som gör något väldigt enkelt på så komplicerade sätt som möjligt. Möss kan ätas upp av katter (musen försvinner och ett svälj-ljud spelas upp) på ett väldigt icke-grafiskt sätt. Syberia (1 och 2). Ett extremt vackert äventyrsspel med steampunk-estetik. En advokat ska försöka hitta den sista arvingen till en dockfabrik och reser runt till många fantastiska platser och löser pussel längs vägen för att få tag på honom. Han var ett geni vad gällde clockwork-saker, så han har byggt ett tåg, robotar, instrument, etc, som bygger på klockverksmekanismer. Han är fullständigt besatt av mammutar och försöker hitta till en legendarisk plats där han hört att mammutar fortfarande lever. Huvudpersonen säger i slutet av första spelet upp sig och följer med honom. Spel där visst våld kan förekomma, beroende på hur det spelas. Reus. Spelaren spelar som jättar som skapar liv på en planet genom att skapa hav, eller skogar, berg, träst och öknar. Människor kommer bygga byar och bosätta sig på de platserna, och be jättarna om tjänster ibland. Människorna kan börja kriga mot varandra om jättarna gör dem giriga. Extremt vackert spel, lite långsamt, och styrs ganska indirekt. World of Goo. Antingen väldigt gulligt och vackert eller läskigt beroende på vem du frågar, med väldigt unik estetik. Ett fysikpussel/bygg-spel som går ut på att med hjälp av små gulliga droppar av gegga bygga sig till ett rör som suger in återstående droppar. Ens goos kan "dö" genom att bli söndersågade eller sönderstuckna, men de är gegga från början, och blir mer gegga när de går sönder. Bridge builder/bridge constructor/etc. Inte ett spel utan en genre. Det kan vara arkitekturnörden i mig, men det finns något extremt tillfredsställande med att bygga broar över mer och mer utmanande floder och klippor. Nästan alla spelen innehåller ett testläge, och om bron har byggts fel kommer den gå sönder. Då kommer den testbil eller testtåg som kör över bron krascha. Det finns allt från gratisvarianter som spelas i webbläsaren, till enormt vackra tredimensionella 20 dollarspel som simulerar jordbävningar och klaffbroar som fälls upp för att släppa förbi båtar eller extremt avancerade simulatorer som spelas på ett simulerat arkitektritbord där den grafiska representationen enbart är olika streck som betyder olika saker (jag skulle rekommendera en grafisk variant till barnen). Brothers - A tale of two sons. Väldigt vackert spel med en fantastisk story av Josef Fares. Det har fått enormt bra kritik, bland de bäst mottagna spel som kom ut det året. Det förekommer boss-fighter, lite grann. Inte särskilt våldsamma sådana, och förmodligen inget problem, men värt att nämna. Kisima Inŋitchuŋa (Never Alone). Ett spel som är tänkt att spelas av två personer som samarbetar. En är en räv och den andra en ung iñupiat-flicka. Spelet har utvecklats i samarbete med Cook Inlet Tribal Council, en grupp som arbetar för ursprungsbefolkningens rättigheter i Alaska. Storyn i spelet baseras på gamla myter och all dialog i spelet är på inupiat och det är designat att vara ett modernt sätt att fortsätta den muntliga berättartraditionen. Väldigt vackert. Räven och flickan kan bli dödade av isbjörnar, fallande isblock eller genom att drunka. Det är inte särskilt grafiska scener, men de förekommer. Om du vill ha fler förslag kan jag nog gräva fram några till Det här var var jag kom på på rak arm.
  2. Regelbok, templates, tärningar, etc följer inte med? Paketet kostar vad jag kan hitta 750 kronor med gratis frakt från GW. Vad gör att dina modeller är värda över 100 kronor mer än paketet kostar nytt från Games Workshop? Är de snyggt målade? Äldre utgåva?
  3. Finns alltså Arcanum: Of Steamworks and Magick Obscura som rollspel (och var får man tag på det isåfall) eller menar du Arcanum av Bard Games?
  4. Tja, om du uttrycker det på det sättet så kommer spelarna förmodligen inte uppfatta det som att de är på de godas sida. Prova lite propaganda om frihet, kommunister och sådant. 60-70-talets USA, och modernisera det lite, så att det inte blir lika camp. Men vad är frågan? Vad är målet? Självklart kan du göra det, det vet du säkert själv, som spelledare kan du göra vad som helst. Undrar du om det skulle sälja om du publicerade det? Om spelare skulle uppskatta det? Hur du bäst ska gå till väga för att göra det trovärdigt? Vill du ha hjälp från någon med åsikter åt andra hållet för att göra motståndet mer äkta, för att argumenten och moralen hos vänsterterroristerna ska hålla en realistisk nivå?
  5. Ellanion

    Är Good DUM?

    Jag hittade den här på internet någon gång för ett tag sedan, och även om den är humoristisk så har den en ganska bra tolkning av axeln, utifrån samma karaktär, med samma moral, och samma roll, bara lite olika sätt att visa det på. http://writingiseasier.files.wordpress. ... -chart.jpg När jag letade efter den hittade jag även en med Superman som nästan var ännu bättre, chaotic good är inte jättebra och lawful och true neutral kräver en del backstory, och chaotic evil tror jag bara är där som ett skämt, men lawful good är den optimistiska, kanske lite naiva, lawful evil är fantastiskt träffsäker, och även neutral evil. http://fc07.deviantart.net/fs70/f/2010/ ... nite_M.png Det nästan viktigaste de visar är att evil inte är ondska för ondskas skull. Det är inte någon som dödar för att det är kul, eller någon som sparkar hundar för att visa spelarna vem de ska slå på. Det är någon som bara gått lite för långt. Som fått lite makt för mycket, eller som tror lite för mycket på sin egen förmåga, eller som bara tvingats till att göra dåliga saker en gång för mycket. Jag skulle faktiskt tipsa om att göra så. Skriv en lista på karaktärer, arketyper, som du gillar. Och försök sätta alignments på dem. Jack Sparrow? Chaotic neutral, skulle jag säga. Judge Dredd? Lawful neutral eller lawful evil. Robocop? Lawful good. Klassisk James Bond? Chaotic good, oftast (den nya är ju lite mer av en psykopat). Shepherd Book (Firefly) eller Leliana (Dragon Age)? Neutral good. Mr Miyagi? Neutral good. Inte alltid dumma, ibland lite naiva, ofta väldigt snälla, men kan vara kapabla att vara riktigt badass. Personen som istället för att offra en oskyldig för att rädda världen skulle kasta sig framför offerkniven själv.
  6. Tja, jag är ju rätt präglad av Arcanum som inte är ren steampunk, men konflikten mellan det gamla och det nya, mellan politiska ideologier och mellan religion och ateism istället för konflikter bara mellan ont och gott eller olika raser är det jag tycker är mest intressant med steampunk. Äventyrskoncept vet jag inte riktigt dock. Jag har väldigt svårt för sådant i vakuum, jag vill ha karaktärer och skriva äventyr runt dem. Men jag skulle nog hitta på något med patent, en big bad som inte går att röra på grund av social status, och massa politiska grupper, rörelser av kommunister, arbetarrörelser, anarkister, anti-tech grupper och någon kyrka hos de lägre stående, fattiga, icke-mänskliga raser (om sådana finns i din low-fantasy) med visst stöd från ovan, vissa av dem underground, vissa av dem med lite dåligt rykte men tolererade, och hos de rikare, "finare" olika uppfinnarförbund (med olika inställning till vad som är tillåtet i vetenskapens namn), handelsgillen, adel-som-inte-tycker-om-att-bli-av-med-sin-status, en större kyrka och lite så. Ingen grupp som helt stödjer spelarnas mål, men många som kan ha några gemensamma intressen. Mycket spänningar mellan grupperna, ingen öppen konflikt (i alla fall inte i början), men områden man vet att hålla sig borta från, rättegångar där aktivister sätts fast utan bevis, vigilante-rättvisa, och mitt i alltihop någon som bygger en tank, eller har läst för mycket Mary Shelley. Motivation för skurkar beror på spelargrupp och vad du vill spela. Och jag vet inte hur mycket övernaturligt du vill ha med, och på vilket sätt. Om det finns kolonialism av något slag kan det ju vara upptäcksresande som har med sig föremål från den okända delen av världen, eller vodou-präster, kyrkan kanske har mystiker men vill inte visa något övernaturligt utåt.
  7. Politik. Väldigt mycket politik och intriger.
  8. Oldtimer här på forumet har en hemsida med resurser till de som vill spela Dungeons and Dragons på svenska. Det finns massor med regeltexter, översatta termer, och även en sida som heter "Skillnader från AD&D" vilket jag antar kan vara bra i så fall. http://www.drakar.nu/ Om du vill ha AD&D så är det nog så nära du kommer med moderna produkter. Själv spelar jag hellre massa indie-spel med mycket mindre stridsregler, och mycket mer karaktärsspelande, så jag vet inte särskilt mycket om produkterna. Men de gånger jag spelat senaste utgåvorna av DnD har jag haft kul, så jag tror nog att kvalitén fortfarande är kvar, om man tycker sådant är kul.
  9. Ellanion

    odöda

    Fråga arrangörerna för Eleria-kampanjen.
  10. Tredje och fjärde bilden fick mig sjukt sugen på att spela något bra sci-fi strategispel. Det låter som ett mysigt spel. Önskar jag hade råd med det själv.
  11. Ellanion

    Enkät

    Tack så mycket för alla svar, det är allt jag behöver just nu, men jag återkommer nog till ämnet om antingen ett år eller ett halvår och ber om mer hjälp!
  12. Ellanion

    Enkät

    Det är till en presentation om agens och eskapism i psykologi.
  13. Ellanion

    Enkät

    Tack så mycket för svaren!
  14. Ellanion

    Enkät

    Jag skulle behöva hjälp med ett skolarbete och skulle vilja be er svara på en snabb enkät. Ni kan svara i tråden, eller skicka mig ett pm. Vissa av frågorna kanske kan kännas lite personliga, och i sådana fall kan ni skippa dem, eller logga ut och svara som gäst, eller maila svaren till mig. Era namn kommer inte vara med. 1. Hur ofta lajvar du? 2. När började du lajva? 3. Vilka lajvgenrer föredrar du? 4. Har du någon speciell arketyp av roll du brukar spela, och i så fall vad? 5. Vilka teman är viktiga på lajv du åker på? Spänning, romans, intriger, misär, etc. 6. Ser du någon likhet eller kontrast mellan hur saker och ting ser ut i ditt eget liv, eller hur du skulle vilja att saker och ting såg ut och typen av lajv du åker på? Utveckla gärna. 7. När började du lajva? Ålder och nuvarande ålder. 8a. Hur mådde du psykologiskt då? 8b. Påverkade lajvandet? 8c. Om ja, på vilket sätt? 9a. Känner du att du har stor kontroll över hur du har det i ditt liv, i vad som händer dig? 9b. Hur påverkar det dig? 9c. Känner du att du har större, eller mindre, kontroll på lajv? 9d. Hur känns det?
  15. Poängen med en recension är att man ska vara subjektiv. Det är självklart bra att ha med en del objektivitet i en recension, går det att läsa texten, är det fullt med stavfel (som många, speciellt svenska, rollspel har), går det att hitta det man letar efter i böckerna, besvaras viktiga frågor, etc, men brödtexten i en recension ska vara subjektiva åsikter och upplevelser. För att bedöma om ett rollspel är bra eller inte skulle jag inte ta med hur kul jag haft när jag spelat det, utan snarare vilka verktyg det erbjuder. Om man har kul eller om det funkar när man spelar beror som sagt på gruppen, men vilken hjälp erbjuder rollspelet? Skulle det gått bättre eller sämre om rollspelet varit strukturerat på ett annat sätt? Hade det varit lättare att anpassa till gruppen, eller lättare att förstå, eller gör det något för att förbättra en dålig, tråkig kväll när allt går dåligt, eller tvärtom verktyg för att göra det ännu bättre när saker och ting går bra? Ska du bedöma om ett rollspel är bra så måste det ju vara rollspelet, och inte dina vänner du recenserar, så då gäller det att hålla sig till vad som är bra och dåligt i spelet. Och sedan kan ju helheten och alla separata delar leda till helt olika saker. Om man ser till detaljer har jag väldigt svårt att hitta en enda specifik sak med Eon eller DnD jag gillar, men allt sammantaget så har jag kul när jag spelar det, och när jag läser böckerna. Även om en text är dåligt skriven så kan budskapet vara bra, och även om en regel är dåligt formulerad/konstruerad så kan den fylla ett syfte. Det är också viktigt, och kanske kan förklara varför du verkar ogilla ett spel trots att du har jättekul när du spelar det, även om du försöker bortse från det gruppen, och inte rollspelet i sig, tillför.
  16. Jag och en polare hade rätt kul med Obscure 2 ett tag. Det är ett skräckspel som spelar ungefär som en skräckfilm med riktigt snygga cutscenes och koreografi. Utspelar sig på en skola, och uppfyller alla härliga clichéer med vilka karaktärer som är med och så. Gameplayet blir lite segt mot mid-late game, och sparsystemet är hemskt, men annars riktigt nice. Jag har hört blandade saker om första spelet. Det behöver en del investering dock, det är rätt svårt att komma tillbaka till. Fear 3 har coop som jag hört bra saker om, har inte hunnit spela det än, men de första två spelen är fantastiska, så det är lovande. Duels of the planeswalkers har också coop kampanjer i båda versionerna, och är rätt kul, speciellt om man gillar Magic kanske, men det kan nog vara kul ändå, antingen som en inkörsport eller bara ett tidsfördriv.
  17. Och kolla alltid med arr först, vad det än gäller för roll. Och upprepa det mantrat några gånger. Mantran är bra saker.
  18. Katastrofer funkar alltid awesome. Jordbävning, teleportering till en annan planet, apokalyps och hellfire eller bara protester som går för långt, rioting och alla allierade stryker med. Isolera karaktärerna, och gör dem beroende av varandra för att klara sig ur situationen, och gör det tydligt att de behöver varandra. Gärna genom att visa det och inte genom att säga "ni behöver varandra". Ta gärna bort sätt att ta livet av varandra direkt också, så att de hinner inse att de behöver varandra innan de dör. Det behöver inte vara något långvarigt, men att skapa det där behovet, få gruppen att samarbeta, trots att allt är avslöjat, och trots att de vill döda varandra kan vara riktigt bra. Sedan kan de gärna bli förrådda av båda sidor, så att de bara har varandra, och även om de hatar varandra, och vill döda varandra, så är samarbetet bättre än att vara ensamma mot alldeles för stora odds. Om du klarar att hålla igång balansgången tillräckligt länge så kan det leda till att de accepterar varandra som allierade också. Och det blir också nice att utmana karaktärerna att gå emot sina värderingar.
  19. Nu vill jag inte vara överdrivet negativ här, men AMD-datorer har bara varit ett helvete här. Enligt alla siffror så ska det gå jättesnabbt, men trots det går den ena sjukt långsamt (långsammare än min laptop med hälften så mycket ram och processor-kraft), och den tuffa speldatorn går väl okej, men den borde vara helt löjligt snabb. Jag skulle köra på Intel-datorn.
  20. Minecraft och Amneisa känner jag massa tjejer som spelar, fast det är väldigt tveksamt om det leder till mindre stress.
  21. Okej, en till. Inte en spelarkaraktär den här gången, utan en slp i en kampanj (som tyvärr dog rätt fort, kampanjen alltså) jag spelledde (däremot spelad av en spelare, eller sl-assistent, eller något). Vi lirade DnD, och kampanjen utspelade sig några hundra år efter en tidigare kampanj. Den förra kampanjen slutade jätteepiskt med en gigantisk demon-armé som invaderade världen, och spelarna som stod på frontlinjen, ganska hög level, och riktigt kända hjältar som hittat på massor. Deras karaktärer lyckades nedgöra ledaren för armén, en Balor eller vad de heter, som sprängs när de dör. Explosionen tog med sig större delen av demonhären och även alla spelarkaraktärerna. Det skulle varit ännu mer episkt om en av spelarna inte blev förbannad och rage-quittade, men, men. Den här karaktären är då en liten gnome rogue gadgetmaster, nyfiken, drömmer om att bli en "hjälte" som skaffat sig ett eget magiskt slott på en liten ö, med grottor fyllda med drakägg, vaktad av båtar bemannade av skelett i full plate och repeating crossbows. Hela kittet. Han hade lyckats skaffa sig en imp familiar, och fått tag på kropparna efter de gamla hjältarna, och efter lite Frankensteining lyckades han "återuppliva" dem, good as new. Alla hade dock fått varsin ny template som en side effect av det lite skumma återupplivandet, halvängeln hade blivit vampyr (oops), druiden (som reinkarnerats om och om igen som olika saker) hade fått en half dragon template tillagd, och han var redan en kentaur. Det var inte den djupaste kampanjen, men den var sådär härligt glad, det gick, allt det där skumma man ville lyckas med, alla karaktärerna kunde få tag på sin egen drake, och invadera andra öar i närheten (nästan hela världen hade hamnat under vatten, så den lilla landmassa som fanns kvar var starkt befäst mot utomstående, och det var massa coola skeppsstrider och slott, fästningar och borgar att inta på öarna, som ofta var helt inringade av murar). Det roligaste var att, tillsammans med spelaren, lyckas få den här lilla gnomen (som faktiskt var en half fiend eller något) att hålla jämna steg med vad som i praktiken var ett gäng flygande combat-monster med gimmickiga och opålitliga undersåtar och magiska föremål. Ubåten och immovable rods användes på sjukt kul sätt.
  22. Tigern fick aldrig se spel Hon bara fanns där i bakgrunden.
  23. De mest intressanta karaktärerna bland de jag skapat får jag aldrig tillfälle att spela Den grupp jag spelar med nu, och jag, har helt olika sätt vi gillar att spela på. Av de karaktärer jag fått spela måste det vara min katt-tjuv. Vi spelade i en värld med antropomorfiska djur, och karaktärer började när jag insåg att jag kunde spela en cat burglar. Sedan dess har jag utvecklat karaktären alldeles för mycket, och blivit alldeles för fäst vid den, med tanke på att jag förmodligen aldrig kommer få spela henne igen. Det är en väldigt destruktiv karaktär, en tidigare slav hos vargar (som är stora, starka och allmänt onda) som lyckats rymma, en av sjukt få, kanske till och med den enda, jag kommer inte ihåg, från just den klanen. Hon livnär sig som tjuv, och är ungefär lika emotionellt mogen som en 10-åring, väldigt nyfiken, inser inte risker, allt är väldigt svart och fint, saker är "Shiny!" och allt som inte är fastspikad tillhör henne, om hon vill ha det. Hon har också en tiger som flickvän, och det är där det riktigt destruktiva kommer in, det är en relation designad att vara så destruktiv som möjligt, med tigern som blyg, försiktig, submissiv och rädd (har vuxit upp mycket större, farligare, starkare och annorlunda än alla andra) och som äntligen hittat någon som accepterar henne, och min karaktär då, som är totalt dominant i förhållandet, tar kontroll över, och bestämmer allt, och slår sin flickvän om saker inte går som det ska, bland annat som görs fel. Första gången jag spelade karaktären hamnade hon i ett totalt skräckfilmsscenario och var nära att ta livet av sig.
  24. Alternativ B. Jag skulle aldrig använda ett köpäventyr i en riktig, långsiktig kampanj, utan att modifiera saker och ting rejält ändå, och då kan jag gärna modda karaktärerna också, utan skulle hellre spela det bara över en kväll som ett avbrott i allt annat. Då ger jag gärna spelarna varsin färdig karaktär så går inte halva kvällen till att skapa karaktärer.
  25. Jag förstår inte hur det fortfarande kan finnas misslor i den världen vid liv. Alla spelare jag har hört talas om verkar ju döda sådana på sikt.
×
×
  • Create New...